Kommentar: Invasionen av Ukraina görs till ett ”heligt krig”

Samma vår, 2012, uppmärksammades ett foto av Kirill vid ett blankpolerat bord med ett armbandsur från Breuget kring handleden – en lyxklocka över alla lyxklockor, värd 300 000 kronor. Fotot fanns på ryskortodoxa kyrkans hemsida. I gammal god sovjetisk stil retuscherades klockan bort så fort den hade börjat kritiseras. Kirill hävdade sedan att han aldrig haft den på sig, men retuschörerna glömde radera speglingen av den i bordsytan.

Idag är Kirill I en aktiv understödjare av Putins krig. Kirill har har kallat motståndet i Ukraina mot Putins invasion för ”en ond kraft”. Ingen borde bli förvånad. Putin och Kirill står varandra personligt nära sedan lång tid, och kyrka och stat i Ryssland har länge gjort gemensam sak i hävdandet av ”kristendom och traditionella värden” mot det påstått degenererade Västeuropa – så pass att vissa observatörer nu talar om aggressionen mot Ukraina som ett ”heligt krig”.

Annekteringen av Krim år 2014 i kyrkors mosaiker

I Ukraina på 900-talet såddes fröet till den ryskortodoxa kyrkan när Volodymir den store av maktstrategiska skäl lät döpa sig, följt av ett massdop i Kiev av hela stadens befolkning. Kiev uppfattas av ryskortodoxa som en helig stad. Att erövra Kiev har en metafysisk underton som inte går fromma konservativa ryssar förbi. Det utnyttjas i krigspropagandan. 

Vladimir Putins påstådda fromhet är också den en effektiv maktstrategi. Med hans benägna stöd byggs kyrkor i mängd i Ryssland – tre nya kyrkor om dagen, enligt en stolt Kirill I år 2019. Under vandringar i Moskva genom nerslitna förorter har jag sett några av dem stå i höghuslandskapet som bjärt skinande krokaner. I många av dessa nya kyrkor, exempelvis katedralen tillägnad Rysslands väpnade styrkor som öppnades utanför Moskva förra året, vävs religiöst bildspråk samman med glorifiering av Rysslands samtida krig.

Krigsmedajler finns infogade i glasmålningar. Annekteringen av Krim år 2014 högtidlighålls i mosaiker – allt för att ge ett sken av mening åt att ryska pojkar och unga män stupar i tusental i Putins ”specialoperationer”. 

Putins fromma iver splittrar kyrkan

Men precis som Ryssland nu isoleras politiskt och ekonomiskt, står kanske snart också den rysk-ortodoxa kyrkan allt ensammare i det kristna världssamfundet.

Rysslands aggressioner fick ukrainsk-ortodoxa kyrkan – Kiev-patriarkatet, som har haft utbredd och djup betydelse även för ryssar i hundratals år – att år 2018 ställa sig helt fri från grannlandet i norr. Liksom den finskortodoxa kyrkan lyder den idag direkt under Konstantinopel, de ortodoxa kyrkornas centrum.

Fadel Alexei, ledare för finska ortodoxa församlingen i Tammerfors som samlar både ryssar och ukrainare i Finland, säger sig skämmas över Rysslands krig till den grad att han mår fysiskt illa. På krigets andra dag vädjade ukrainsk-ortodoxa kyrkan i Kiev till världen om all tänkbar hjälp åt Ukraina. I sin påstått fromma iver har Putin ställt till med det kanske värsta som kan hända en kyrka – splittring.

Patriarken folkligt viktig

Kirill I i sin tur, sa redan år 2019 att Kiev-patriarkatets nya autonomi berodde på onda krafters verkan. Samma retorik använder han idag. Han säger sig be för ”fred”, men freden han vill se innebär att lydriket Belarus och ett underkuvat Ukraina inlemmas i hans och Putins drömda Storryssland.

Kirill I torde knappast ha tappat smaken under det senaste decenniet för dyra klockor och annan lyx. I den troligen allt glesare kretsen av ja-sägare kring Putin är han folkligt sett den kanske viktigaste. 

Den heliga modern tycks därmed inte ha bönhört Pussy Riot än, men i flera av Kievs kyrkor avbildas hon som virgin orans, den bedjande jungfrun – rak i ryggen, fast blick, höjda händer. Det sägs att så länge gudsmodern i Sofiakatedralen håller sina händer över Kiev är staden omöjlig att besegra.