Kommentar: IES ägnar sig åt hederskultur – för skattepengar

Aftonbladets Natalia Kazmierska avslöjar i ett reportage att Internationella Engelska Skolan (IES) i Täby har en regel om hur korta elevernas kjolar får vara och hur säckiga deras byxor får vara. När regeln bryts ska lärare och rektorer se till att eleverna klär på sig.

Vi har sett till IES märkliga syn på elevers klädsel tidigare: I Björn af Kleens porträtt av Barbara och Hans Bergström fick vi läsa hur Barbara anmärkte på en kvinnlig elevs urringning, och rektorn lovade att "ta upp det". Det reportaget innehöll så många anledningar att tappa hakan att just den scenen passerade alldeles för obemärkt.

Med Kazmierskas reportage blir det dock så synligt att vi inte kan släppa det här till glömskan när en nyhetscykel passerat. Det som pågår på IES är uttryck för hederskultur och för disciplinering av tonåringars identitetssökande. 

Skattefinansierad. 

Av personal vars egentliga uppdrag är att förmedla kunskap. 

Att moralisera över klädsel är inte pedagogik, det är tvärtom att lägga hinder i vägen för fokus och studiero på lektionerna.

Nu är det här tankegodset inte unikt för IES. Hederskultur har avslöjats och ifrågasatts på andra håll i skolväsendet. Göteborgs-Posten visade 2018 att en majoritet av förskolor i utsatta områden sade sig vara villiga att se till att förskolebarn hade slöja på sig, om föräldrarna önskade det. Den gången reagerade regeringen och kommunala förvaltningar omedelbart och utlovade förändringar i läroplan och rutiner. 

IES idéer om anständig klädsel visar en oväntad samsyn mellan muslimska fundamentalistföräldrar och friskoleentreprenörer. De tycker tydligen att det är legitimt att använda vuxnas makt på platser som barnen inte kan välja bort att vara i till att styra vad barnen ska ha på sig. Och det utifrån idéer om sexualitet och anständighet.

Hur kan sådana idéer få rot i en icke-religiös miljö? IES är inte ett trossamfund, utan ett vinstdrivande företag. Att de visar sig dela tankevärld med religiös fundamentalism beror på marknadsmekanismer. Klädregler signalerar effektivt att de elever som vill testa gränser, kanske bråka och stöka och vara i vägen – de ska inte gå på IES. De ska skämmas och göras obekväma, och helst välja en annan skola. 

Jensen i Göteborg har använt samma trick. Se där, så sorteras elevunderlaget till ännu lite bättre lönsamhet. De elever som inte vill underkasta sig kan ju gå på en annan skola, och där få de resurser som behövs! 

I böckerna ”De lönsamma” och ”De effektiva” har Marcus Larsson visat på många metoder för friskolor att utnyttja det svenska skolsystemet till max för att nischa sig just mot de elever som genererar högst resultat. Inte resultat i termer av kunskaper och betyg, utan i termer av vinstmarginal. Många granskningar visar hur framgångsrikt de här metoderna är. Bland annat rapporterar utredningen "En mer likvärdig skola" (SOU 2020:28, sid 201) hur skolsystemet delar upp elever efter klass. Regler för elevers beteende och klädsel förfinar den här uppdelningen med en ny dimension: foglighet.

Förskolebarns lek ska inte hindras av slöjor. Tonåringars experimenterande med klädstil ska inte påverka bemötandet de får från lärare och skolväsendet. Och entreprenörer som inte begriper detta ska inte ha intäkter från skattemedel.