Bilden har satt sig hos allmänheten. 

Tre unga israeliska gisslan – Yotam Haim, 28, Samer Talalka, 22, Alon Shamriz, 26 – som med bar överkropp och hållandes vita skynken, där de skrivit SOS, där de ber om hjälp på hebreiska, tar sig mot israeliska trupper, mot tryggheten, efter månader i fångenskap hos Hamas. 

De måste ha trott att de var räddade. Men istället blev de skjutna. 

En av männen sökte, skadad, skydd i ett hus, han ropade till soldaterna, på hebreiska. Då sköt de honom igen.

Hur är det möjligt?

Israels armé, IDF, erkänner sitt misstag men menar att soldaterna varit under extrem stress, efter dagar av intensiva strider där Hamas utfört olika former av sabotage och manipulationer.

– Det är förbjudet att skjuta mot någon som viftar med en vit flagga och försöker att ge upp, kommenterade Israels försvarschef Herzl Halevi, som lovade att samtliga som nu tjänstgör i de väpnade styrkorna omedelbart ska få veta vad som gäller för när dödligt våld får användas och inte får användas.

Dagens ETC har varit i kontakt med flera inkallade som fortfarande väntar på sådan information.

IDF och den politiska ledningen har varit ovanligt transparenta kring den här händelsen. En förklaring är att man förstår hur den kan uppfattas av omvärlden. 

För om de israeliska soldaterna agerar så här mot gisslan, hur ska de då inte agera mot palestinier, oavsett om de tillhör Hamas eller bara flyr för sina liv? 

Vad har befälen för kontroll? 

Vilken mentalitet styr enheterna som gått in i Gaza? 

De stadigt växande dödstalen stärker heller inte Netanyahus argument att Israels krigföring värnar civila och följer en strikt uppförandekod. 

Det kommer dessutom ännu obekräftade rapporter om massgravar, om hela familjer som mejas ner, om prickskyttar som söker mål urskillningslöst, om skadade som körs över med bulldozer. 

Den internationella reaktionen på att tre gisslan dödats bör rimligen vara att kräva insyn i vad som egentligen sker i Gaza. Det skulle betyda oberoende utredningar. Just vad Israel vägrar gå med på. Det är också ett varningstecken.

Och under tiden fortsätter IDF bearbeta den globala opinionen med material som påstås visa hur man ständigt väger in konsekvenser för civila. Som att man väljer bort att bomba en fotbollsplan.