Kommentar: Hur mår du i kalhygget?

Men hur påverkas alla som vistas i ett landskap när det i huvudsak består av slagfält i form av hyggen med grotesk markberedning, eller bestånd med likåldriga träd av samma sort och med samma höjd. Mil efter mil. Var finns den forskningen?

De flesta människor flyr dessa utarmade industriskogar eftersom de mår dåligt av att vistas i sådana miljöer. Många menar att ordet skog inte borde användas som det gör idag. Plantage eller trädåker ses som mer relevanta begrepp.

Skogsbruk borde kanske kallas trädbruk. Det är ju mestadels träden (fibrer och plankor) det handlar om.

Skog är väldigt långt ifrån bara träd. Skog är summan av alla djur, svampar och växter, inklusive träden. Tillsammans bildar de jordens mest artrika miljöer med ofattbart sinnrika ekologiska samband. Med den utgångspunkten finns inte så mycket skogsbruk i Sverige, däremot massor av skogsmissbruk.

Många har förmodligen aldrig reflekterat över hur den dominerande industriskogen ser ut i ett landskapsperspektiv, särskilt i norra Sverige. Ta dig fem minuter och gå in på exempelvis ”hitta.se karta” och zooma in kartan. Börja förslagsvis norr om Orsa längs E45 vid Noppikoski på gränsen mellan Dalarna och Gävleborg. Slå över till satellitbild och förflytta dig rakt österut.

Där har du Sveriges skogslandskap. Du borde bli chockad. Stora vita fält är nya hyggen och långa ränder harvade plantager. Ljusa partier är unga trädåkrar. Därutöver skogsbilvägar överallt. I det här lapptäcket med allt yngre trädåkrar försvinner mängder av biologisk mångfald. Det största hotet mot växter, djur och svampar i såväl Sverige som Amazonas beror på att deras livsmiljöer försvinner. Arternas livsmiljöer kan omöjligt ersättas av kalhyggen och trädåkrar.

Människor som mår psykiskt dåligt i dessa miljöer kan fly och åka någon annanstans, vanligen till ett reservat eller en nationalpark. Alla andra arter som tvingas fly har inte den möjligheten. De flesta av dem dör.

Är det så vi vill ha det? Skogsnäringen står vid ett historiskt vägskäl. Fortsatt plundring av det sista eller omsorg om klimat och biologisk mångfald i ett landskap där även människor trivs.