Att driva bank är verkligen win-win.

Kris?

Högkonjunktur?

Det spelar ingen roll. 

Blir läget riktigt kärvt – till exempel om du gör gravt oansvariga, riskfyllda investeringar i Baltikum – kommer alltid en finansminister eller riksbanks­chef och löser ut dig.

För kundernas skull.

Det finns ingen mer genomskinlig lögn.

Du som kund blir ju alltid grundligt utnyttjad av din bank, i alla fall om du valt någon av de stora, för de är präglade in på bara skinnet av vetskapen att risken och förlusten alltid kan delegeras vidare, too big to fail, skattebetalarna får ta smällen, kunderna får alltid ta smällen.

Siffrorna som Dagens ETC visar upp idag är groteska.

Bara under senaste fem åren har de fyra jättarna Handelsbanken, Swedbank, Nordea och SEB lyckats:

• Pressa 630 miljarder kronor från sina kunder i form av räntenetto (alltså marginalen som uppstår i skillnad mellan det man tar för att låna ut och det man ger för att låna in).

• Göra 430 miljarder kronor i vinst.

• Dela ut 297 miljarder kronor till aktieägarna.

Om vi blir ännu mer konkreta, och förenklar det här destruktiva förhållandet:

Varje svensk har genererat 43 000 kronor till bankernas vinster.

På fem år.

Samtidigt låter bankerna som om de stod vid avgrundens yttersta kant varje gång en politiker ens vågar viska om att höja bankskatten. Det säger lite om mentaliteten. Att man kostar på sig den fräckheten. Att man menar att det är omöjligt att hantera sex miljarder extra i skatt. Att man direkt säger att den kostnaden kommer att överföras på kunderna. Att man skrattar just kunderna rakt upp i ansiktet.

Ta med dig de här siffrorna nästa gång du träffar banken.

Som vanligt får du kriga för varje promille på lånet.

Som vanligt får du noll procent på ditt sparande.

Säg det bara.

43 000 kronor.

Det har jag tvingats ge er.

Så vad får jag tillbaka?