Inflationens första offer är alltid de med minst ekonomiska marginaler. Den situation Sverige står mitt i, med kraftigt ökande matpriser och elpriser slår hårdast mot breda löntagargrupper. Det är också dessa grupper som i steg två, en befarad lågkonjunktur, står närmast att drabbas av arbetslöshet.
När Riksbanken, i samklang med de stora centralbankerna agerar med kraftiga räntehöjningar vet vi att det är en stor risk och att ekonomin riskerar att få en skadlig åtstramning.
Agerandet är särskilt allvarligt när världsekonomin är på väg in i en lågkonjunktur. Löntagarnas inkomster ökar betydligt långsammare än priserna vilket leder till kraftigt försvagad köpkraft. Samtidigt har svag kinesisk tillväxt drabbat den europeiska exporten kraftigt. Ekonomierna i Europa, och därmed också Sverige, riskerar att krympa det närmaste året. I det läget behöver den ekonomiska politiken läggas om i en stimulerande riktning.
Inställd klimatomställning
Riksbankens råd för finanspolitikens utformning är därför illavarslande. Man konstaterar att ”Om stödåtgärder leder till högre efterfrågan i ekonomin kan penningpolitiken på kort sikt behöva bli något stramare”. Ett tankesätt som vi ser hos flera av centralbankerna och som riskerar att försätta såväl Sverige som världsekonomin i en lågkonjunktur med en direkt effekt av ökad arbetslöshet och risker att nödvändiga klimatomställningsåtgärder försenas.
Inflationen är hög, men Riksbanken har inga verktyg för att möta orsakerna till inflationen. Räntevapnet kan användas som ett allmänt nedkylande verktyg, men det är inte vad ekonomin just nu behöver. Höga fraktkostnader, höga världsmarknadspriser på livsmedel och diverse råvaror samt en av Ryssland skapad brist på framför allt naturgas som är nödvändig för Europas el- och värmeproduktion är de viktigaste bakomliggande orsakerna till inflationen. Prissättningen på den europeiska elmarknaden lägger också sten på bördan. På dessa problem biter inte räntan. Tvärtom behövs politiska lösningar.
Höjd arbetslöshet
Bland LO-förbundens medlemmar har majoriteten ett ägt boende och medföljande bolån. Höjda bolåneräntor slår därmed också direkt på arbetare. Till detta ska läggas de befarade ränteeffekterna på den kommande hyresförhandlingsomgången. Så vid sidan av kraftigt ökade kostnader för mat, energi och bränsle kommer också boendekostnaderna att stiga. Kort sagt, det ekonomiska läget kombinerat med Riksbankens trubbiga räntehöjningspolitik kommer att slå hårt mot LO-förbundens medlemmar.
Riksbankens aggressiva räntehöjning motiveras med tveksamma argument men leder till en skadlig åtstramning av ekonomin och därtill högre arbetslöshet. En hög inflation är ett reellt bekymmer för alla, särskilt för hushåll med små marginaler. Priset för denna penningpolitik betalas i stor utsträckning av LO-förbundens medlemmar, med mindre marginaler i sin ekonomi och med större risk att drabbas av arbetslöshet.
