Andreas Gustavsson: Högern febrar över S – men låter SD hållas

Tyckte du att det var dålig stämning i söndagens partiledardebatt? Alla medverkande hade läst Magdalena Anderssons debatt i Dagens Nyheter, där hon menar att Sveriges själ står på spel och att det är Sverigedemokraterna – ”ett högerextremt parti” – som egentligen styr regeringen. Resultatet är en ”regim som använder sin maktposition för att hota och tysta kritiska röster”, hävdar Magdalena Andersson. Hon påminner om Ungern och Polen. Hon beskriver Tidöpartiernas gemensamma politiska projekt som polariserande, repressivt och själva motsatsen till frihetligt. ”Det hotar det Sverige vi älskar”, skriver Magdalena Andersson.

Svaret kom ögonblickligen, från borgerliga opinonsbildare och folkvalda. Sossarna respekterar inte valresultatet. Sossarna är beredda att göra vad som helst för att få fortsätta kränga sina lotter till fattigpensionärer.

Personligen delar jag den lägesbeskrivning som Magdalena Andersson presenterar. SD befinner sig på kollisionskurs med demokratin. M och KD har hittills inte uppvisat någon impuls att markera mot attacker på exempelvis medier. Tvärtom, de tycks bejaka utvecklingen. L befinner sig under tiden på en helt egen slags ökevandring, utan varken mål eller mening. 

Alldeles oavsett, det som gör borgerlighetens häftiga reaktioner så utomordentligt pinsamma är vad man har släppt igenom senaste månaderna utan att knysta det minsta. 

SD-lednigen har motståndslöst fått grymta om folkutbyte, muslimers osvenskhet, politiserade universitet, lögnaktiga medier och predatorika transpersoner. 

Bland annat.

Att då inte opponera sig, att inte alls markera mot den högerextrema retoriken, men att sedan mobilisera allt man har när Socialdemokraterna faktiskt räknar upp överträdelserna och drar en slutsats från dem… 

Nej, inte trovärdigt. Bara genant.

Och, ur en demokrats perspektiv, dessutom farligt. Det här handlar inte om politiska spelet, om makten som egenvärde. Det handlar om verkliga livet. Ja, till och med och Sveriges själ.