Det är ett vågat spel att döda den högsta ledaren för sin fiende.

Premiärminister Benjamin Netanyahu beordrade intensiva israeliska bombningar mot Beirut i fredags för att komma åt Hizbollahs underjordiska högkvarter. Man lyckades med sitt uppdrag. Men det är ett vågat spel att döda den högsta ledaren för sin fiende, och agerandet gick rakt emot det fransk-amerikanska initiativet för att deeskalera situationen. 

Spred glädje i Israel

Jag landade med ett flyg i Israel samma dag som Nasrallah förklarades död. Genast kunde jag se israeler gapskratta över lustiga memes om den shiamuslimska ledarens död, med ett förnyat självförtroende efter det trauma som 7 oktober-attacken förra året skapade. 

Andra, mer eftertänksamma, israeler jag talat med ställde genast den fundamentalt viktiga frågan: undrar vem som kommer ersätta Nasrallah och hur han kommer vara? 

Sommaren 2013 tillbringade jag i Libanon för att skriva om den växande humanitära krisen för syriska krigsflyktingar. En dag besökte jag Hizbollahs krigsmuseum i södra Libanon som hade öppnat på tioårsdagen av det israeliska tillbakadragandet från landet år 2000. Museet innehöll diverse erövrade israeliska militärfordon och vapen – och framför allt väldigt mycket propaganda. 

Innan jag ens fick träda in i museet tvingades jag se en ”introduktionsfilm” där Hassan Nasrallah hyllade Hizbollah och den generella arabiska antikoloniala kampen mot Israel.

Det satt gott om andra besökare i salongen. Småbarnsfamiljer, som kanske brydde sig föga om innehållet. Men också sympatisörer som lyssnade med vördnad på orden.

Beundrare i många läger

Nasrallahs ansikte satt också som en idolbild på väggen hos mina fångvaktare i nordöstra Syrien, när jag inlåst i ett regimfängelse där 2015. Varje gång jag gick förbi för att besöka toaletten såg jag det gula klistermärket. Det här var alltså inte i Libanon, utan i det östra grannlandet. Hizbollah har i många år varit med i en allians som inbegriper Iran, Syrien, diverse shiamuslimska militanta aktörer i Irak och Jemen samt Hamas på Gazaremsan. Nasrallah har haft sina beundrare i alla dessa läger.

Nasrallah var Hizbollahs ledare ända sedan 1992. Hans död innebär ett hårt slag, men det kommer knappast innebära slutet. Hizbollah benämns ibland felaktigt som en ”milis”, när det är mer rätt att beskriva organisationen som en stat i den libanesiska staten. Det är en månghövdad ideologisk organisation där enbart de väpnade styrkorna är terrorstämplade av EU. De inhemska anhängarna är många – och dessutom kommer Iran även framöver ha behov av proxystyrkor i Libanon. 

Vad blir nästa steg?

Med andra kommer även konflikten mellan Israel och Hizbollah att överleva Nasrallahs död. Precis som konflikten mellan Israel och Hamas kommer överleva utplånandet av Gazaremsans bostadsområden och civila infrastruktur. 

Den stora frågan är därför vad som kommer bli nästa steg. Här i Israel har eftertänksamma israeler funderat ganska mycket de senaste dagarna. Somliga regeringskritiker har till och med dristat sig till att säga att deras regering, som förkastar dialog om vapenvila och vill fortsätta kriga, har provocerat fram en kännbar reaktion som bara dröjer några dagar med att uppenbara sig.