Det avslöjas i nya boken ”Boken G – som i gärningsman” som berättar hur regissören groomade ett flertal pojkar på 80-talet med löften om filmjobb och utlandsresor för att kunna förgripa sig på dem.

Då lockade Staffan Hildebrand miljonpublik till ungdomsfilmer som ”G som i gemenskap” och ”Stockholmsnatt”. Nu vittnar ett stort antal personer i boken om hur regissören samtidigt i sina lägenheter i Stockholm omgav sig av många unga killar. Bland annat de 13 och 15 år gamla pojkarna som i boken berättar om hur Staffan Hildebrand övertalade dem att ha sex med honom – mot restaurangbesök, biobiljetter och löftet om ett bättre liv. 

Att en pojke hade sex med en fullvuxen man var inget konstigt, övertygade Staffan Hildebrand. Detta enligt en av pojkarna som idag är 60 år. 

– Han gick in på att när man var ung så var man osäker på vad man ville. Han berättade om sex mellan män och att det i Grekland fanns en tradition att de äldre männen tog hand om de yngre och ledsagade dem genom livet, säger den idag vuxne mannen i en intervju till Expressen.

Han har ägnat sitt liv åt att förtränga övergreppen.

Jag tänker på Vanessa Springoras självbiografiska bok ”Samtycket” (2020), när jag läser citatet. Också hon groomades i de tidiga tonåren av en uppburen kulturman – och inledde som 14-åring en sexuell relation med den då 50-årige författaren Gabriel Matzneff.

Också han använde sin makt för att manipulera – och för att rättfärdiga sitt övergrepp. 

Vanessa Springora skriver:

”Med smeksam röst berömmer han sig nu sin erfarenhet, sitt handlag som gör att han alltid befriar mycket unga flickor från mödomen helt utan smärta, han hävdar rentav att de är evigt och innerligt tacksamma över att ha hamnat hos honom och inte någon annan, en sådan där brutal typ helt i avsaknad av finess, som utan pardon skulle ha tryckt ner dem i madrassen så att minnet av detta unika ögonblicket för alltid skulle ha smakat bittert.” 

En fördel att en äldre erfarenälskare lär upp ett barn sexuellt, alltså. Det är slående likt Staffan Hildebrands pedofila argumentation. När Gabriel Matzneff tar hennes oskuld mumlar han i Vanessa Springoras öra: "som en liten pojke".

Alla barn vill bli sedda och älskade. Det visste både Staffan Hildebrand och Gabriel Matzneff. 

De visste det och utnyttjade det hänsynslöst. 

Men till Expressen säger Staffan Hildebrand att han först med ”kunskapen om metoo och allt det här” insett att han gjorde fel. 

Han skyller också på sitt då 13-åriga offer, som han tycker kunde ha sagt ifrån. 

”Nejmen om han tyckte väldigt illa om det kunde han ju bara ha åkt hem. Han bodde ju kvar hos mig i flera år, och följde med på resor.”

Ett försök till ursäkt som dryper av patriarkal ignorans av den egna makten och våldskapitalet.