BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I South China Morning Post listar den Kinabaserade journalisten Keith B. Richburg en rad exempel på hur Kina i praktiken redan fört ett framgångsrikt handelskrig de senaste decennierna. Bland annat har amerikanska bilföretag som velat etablera sig i Kina varit tvungna att ingå partnerskap med ett inhemskt, ofta litet och outvecklat, bilföretag som kunnat ta del av amerikansk teknologi.
Samtidigt har kinesiska bilföretag kunnat etablera sig helt fritt och utan hinder i USA, vilket under lång tid inte setts som något hot tills de nu börjat spotta ur sig konkurrenskraftiga elbilar och plockar marknadsandelar.
Likaså har kinesiska Union Pay på bara några år kunnat växa till världens största kontokortsföretag, mycket tack vare restriktioner riktade mot Visa och Master Card. Den kinesiska regimen har till och med reglerat hur många Hollywood-filmer som får visas på biograferna varje år, samtidigt som kinesiska företag tjänar stora pengar på att sälja piratkopior. Även it-sektorn har hållits borta från Kina genom regleringar och tullar, medan Alibaba på kort tid kunnat växa sig till världens största e-handelsbolag jämte Amazon.
I utbyte mot goda relationer och tillgång till Kinas inre marknad har obalansen i handeln accepterats även i Sverige. Fram till januari har svenska staten i praktiken subventionerat kinesiska e-handelssajter med miljardbelopp genom utebliven moms, vilket Tullverket först i januari i år börjat sätta stopp för.
Även om retoriken skruvats upp sedan Trump tillträdde är han inte den första presidenten som försökt utmana Kina i handelskriget. Även George W. Bush införde 30 procents ståltullar när han tillträdde 2002, men var tvungen att backa ett år senare efter påtryckningar från Världshandelsorganisationen (WTO). Resultatet blev också stora inrikes protester från amerikanska metallarbetare när såväl import som export minskade i kölvattnet av högre stålpriser.
Sex år senare gick Barack Obama till val på bättre konkurrensfördelar för arbetarna i bilindustrin och införde bland annat strafftullar på kinesiska bildäck 2008. Kina svarade då med tullar på amerikanska kycklingfötter, som USA anklagades för att dumpa på den kinesiska marknaden. Resultatet den gången blev att exporten av kycklingfötter till Kina kollapsade och amerikanska kycklingbönder beräknas ha förlorat en miljard dollar på två år.
Bakslagen visar dels hur beroende världsmarknaden blivit inte bara av att importera billiga varor från Kina, utan även av att exportera till landets enorma inre marknad. (Kina är numera USA:s tredje största exportland.) Det visar också hur mycket känsligare västerländska demokratier är för åtgärder som slår mot små men starka väljargrupper jämfört med den kinesiska regimen som inte behöver bry sig nämnvärt om opinionssiffror. När USA ville höja tullarna på solceller i början på året kontrade president Xi Jinping således med höjda avgifter på amerikansk durra, som till stor del odlas i Texas, Kansas och Oklahoma, där Trumps väljarbas finns.
USA har i dag ett enormt handelsunderskott med Kina. Av det totala underskottet i bytesbalansen på drygt 500 miljarder dollar svarar Kina för över 300. Mer än hälften av det kommer från import av amerikanska varor som numera tillverkas i Kina, såsom Appleprodukter. Att USA flyttat stora delar av sin produktion anses vara en bidragande orsak både till den dåliga ekonomiska utvecklingen för USA:s medelklass och till den positiva utvecklingen för kinesisk medelklass. Skiftet i ekonomisk styrka syns också i Kinas ökade investeringstakt, som i förhållande till BNP varit mer än dubbelt så högt som i USA det senaste decenniet.
Trots fallande produktivitetsutvecklingen har USA länge kunnat leva på förtroendet för dollarn, vilket finansierat landets stora underskott. USA konsumerar mycket mer än de producerar, men i gengäld köper andra länder stora mängder dollar och investerar i amerikanska företag. Frågan är vad som händer om tilltron för landets ekonomi börjar svika. Redan syns vissa tendenser på att USA i allt högre grad försöker upprätthålla förtroendet med hjälp av sin militär.
USA spenderar mer på sitt försvar än alla andra länder tillsammans, vilket pressar upp värdet på dollarn med ren råstyrka. Militära interventioner har också använts som ett sätt att öka exporten av amerikanska varor och omsättningen i ekonomin. Till exempel ökade exporten av amerikanska varor till Afghanistan från sex miljoner dollar 2001 till tre miljarder 2011, från 31 miljoner dollar till Irak 2002 till två miljarder 2012.
Ur det perspektivet är det kanske inte främst ett handelskrig vi borde oroa oss för framöver.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
