Detta eftersom man, enligt Hamnarbetarförbundets styrelseledamot Erik Helgesson, inte låta arbetsgivaren i praktiken diktera när arbetarna ska vidta stridsåtgärder eller inte.

Men de riktigt intressanta spår som framkom idag handlar egentligen inte om strejk. Hamnarbetarförbundet har fört samtal med Transport och LO under en tid, kring hur situationen som råder i hamnen ska kunna lösas.

Förbundets ingång har under dessa samtal varit att man aldrig ska sätta prestige i frågor som rör arbetsmiljöarbetet. Man ser med oro på Sveriges Hamnars beslut att utestänga Hamnarbetarförbundets skyddsombud, och frågan om huruvida den handlingen egentligen är olaglig kommer med största sannolikhet att behöva prövas framöver.

Arbetsmiljölagen är tydlig i detta: skyddsombud som är valda och anmälda som skyddsombud till sin arbetsgivare ska beredas också möjlighet att utföra sina uppdrag.

Under gårdagen gick Transport ut med ett pressmeddelande där man bland annat pekade på att man såg positivt på att Hamnarbetarförbundet verkade luta mot att upplösa sig själva för att gå in i, eller underställa sig, Transport.

Det var, utan att överdriva, lögn. Enligt Hamnarbetarförbundet har man öppnat för eventuella organisationsförändringar som skulle kunna komma i och med ett samarbete eller sammangående med Transport, vilket man också delgett dem.

Vad man däremot inte är beredda att tumma på är de egenskaper som gör förbundet unikt: den direkta medlemsdemokratin och den platta organisationen. I samtalen har man lyft att man kan tänka sig att teckna ett likalydande kollektivavtal som det som Transport har och att man kan upprätta ett avtal om samarbete i form av en slags förhandlingskartell.

Transport och LO genom dess avtalssekreterare Torbjörn Johansson har svarat på detta genom att i sin tur föreslå att Hamnarbetarförbundet lägger ner sin verksamhet och att alla medlemmar istället går in i Transport. Detta har Hamnarbetarförbundet förkastat.

Transport säger sig vilja fortsätta ha samtal med Hamnarbetarförbundet. Det är bra men det förutsätter att man också är beredd att ändra attityd. Det behövs inte fler banditer i hamnarna än arbetsgivarna och deras företrädare.

Vad Transport och LO:s agerande i det här hittills visat är att man ser på föreningsrätt som något fint och bra, så länge organiseringen sker inom LO. Och, tyvärr, att man också med all tydlighet att inte riktigt själva är beredda att släppa sin prestige för att lösa den situation som råder i hamnarna.

Inte ens när föreningsrätten och strejkrätten för alla anställda i Sverige står på spel.