Men! Här följer en liten sedelärande berättelse.

2019 ville Dagens ETC göra en kampanj i kollektivtrafiken. För att hitta nya prenumeranter. Vi råkade då ha pengar till att våga satsa. För ja, det är dyrt med den här sortens reklam. Vi bestämde oss för att ha nolltaxa som ingång. Rätt budskap för rätt plats. Och vi hade just då granskat vad den sortens finansiering skulle betyda för olika inkomstgrupper. Det vill säga att hela kostnaden för ens resa skulle ligga på skatten. Mer rättvist. Mer tillgängligt. Billigare för alla med normala inkomster.

Till saken. 

SL:s censur klippte nämligen till som en sax. Dialog gav ingenting. Dagens ETC tvingades istället steg för steg dämpa budskapet. Först var det ”SL-kort” som måste bli ”biljett”, sedan var det ”dyr” som tvingades bort, sedan var det visst problematiskt att skriva ”så får vi bättre kollektivtrafik för alla”. Bara det senaste lyckades vi rädda genom att bråka rejält. 

Till sist var det en plågsamt urvattnad variant vi fick igenom. 

Säger en del om SL som annonsplattform, inte sant? 

Och om ett rätt svidande hyckleri.

Uppenbarligen är det okej för SD att göra nästan vad som helst, men inte okej att kalla månadskortet dyrt och presentera en alternativ modell. Okej att hetsa mot invandrare, inte okej att kritisera SL. För att sammanfatta. 

Och om du har glömt, här har du tre stycken direkt ondsinta, historierevisionistiska och cyniska kampanjer som SD utan problem prånglat ut. 

Det är bara att jämföra:

Okej? Absolut inte, enligt SL. 

Det här är den version av vår reklam som faktiskt stoppades. 

Värre än rasism. 

Tydligen.