När jag rullade in i K1 hälsade några amerikanska soldater mig välkommen. När bilen hade stannat klev det fram två killar från Umeå och Stockholm. De krävde att jag lämnade kameran i bilen och klargjorde att de inte kunde svara på frågor. Men Wasta Rasool, han pratade på. Om att fronten mot fienden, jihadiströrelsen IS, var bara några mil bort. Att det fanns över ett dussin andra svenska soldater i basen, att de hade fått besök av Försvarsmaktens överbefälhavare Micael Bydén. Samt, att det även fanns ”100 PKK-soldater” i K1. De två svenskarna satt med oss och bestred ingenting.

 Totalt hemlighetsmakeri

Jag tycks vara den första och enda svenska journalisten som fått träffa Försvarsmaktens soldater i fält i Irak. Hemlighetsmakeriet har varit totalt. Mitt scoop gick ut på att soldaterna befann sig på en plats, Kirkuk, där de saknade riksdagens mandat att vara. Regeringen Löfven agerade bakom riksdagens rygg i samarbetet med USA och i den militära insatsen i Irak. 

ANDREAS GUSTAVSSON: Vem blir först att drabbas av en razzia från Säpo?

Nu skriver jag om detta besök igen – och avslöjar också PKK:s närvaro i militärbasen – eftersom det om sex veckor kan vara ett brott att publicera sådana uppgifter.

Idag ska riksdagens ledamöter för andra och sista gången rösta för en grundlagsändring, så att en ny lag om utlandsspioneri kan träda i kraft den 1 januari 2023. Då kommer det bli ett yttrandefrihetsbrott att avslöja uppgifter om internationella samarbeten om det skadar Sveriges relation till andra stater. Det kan bli straffbart att exempelvis avslöja missförhållanden, eller också att helt enkelt öka insynen.

Journalister kan dömas

Straffet kan bli fängelse i upp till fyra år och även journalister kan dömas, då det till skillnad från i andra fall inte är den ansvariga utgivaren som klandras. Spionlagen har fått skarp kritik av medier, yttrande- och pressfrihetsexperter eftersom den riskerar sätta munkavle på både visselblåsare och journalister.

Jag skriver de här raderna för att understryka hur oerhört skadligt det här vore för granskande utrikes- och konfliktjournalistik. Jag har sysslat med sådan journalistik i många år, bland annat för att komplicera bilden av Sveriges förehavanden utomlands. 

Den kurdiska PKK-gerillan var mellan 2014 och 2017 på plats vid fronten utanför Kirkuk och bekämpade IS. Javisst, PKK är med på både EU:s och Natos listor över terrororganisationer. Men de var likväl där, inbjudna av de västallierade peshmergastyrkorna – och inkvarterade i samma militärbas där också svenska soldater bodde. Det fanns ett indirekt samarbete eftersom alla hade samma jihadistiska fiende.

Sådan information gör att det framträder en mer komplicerad, istället för förenklad och svartvit bild av det Mellanöstern där Sverige i flera år varit militärt engagerat. Detta är journalistikens uppgift. Men med den nya spionlagen kan det här arbetet alltså bli olagligt.

Är det upp till Erdogan? 

Ponera att Turkiets president Recep Tayyip Erdogan den 1 januari 2023 fortfarande inte godkänt ett svenskt Natomedlemskap. Att han den dagen läser en ny artikel om Försvarsmaktens samarbete med PKK och blir så arg att han stänger dörren till Nato permanent. Det skulle verkligen störa de svenska relationerna till Turkiet. Och efter det kan jag i teorin riskera fängelse. 

Det kan låta långsökt, men exemplet med Erdogan och att han kommer kunna diktera vad svenska medier kan publicera lyftes också i en debattartikel i Dagens Nyheter i förra veckan, som undertecknades av Publicistklubben, Svenska Pen, Sveriges Radio, Sveriges Television, Journalistförbundet, med flera. 

Någonstans finns det kanske en god tanke bakom framtagandet av spionlagen, men den återstår att visa. Innan dess tycker alla kritiker att den kommer nagga demokratiska friheter i kanterna, kommer begränsa det svenska folkets insyn i vad Sverige gör utomlands – och kommer gå emot det som är journalistikens väsen.