Oftast hänvisas det till Diamant Salihus ”Tills alla dör”, en bok som ersatt ”Snabba cash” som medelklassens främsta källa till kunskap om kriminalitet.
Exakt hur det går till har de upprörda debattörerna sällan någon glasklar uppfattning om, men argumenten brukar oftast handla om att rapparna marknadsför gängen och att deras texter innehåller budskap som blir ett sorts ”vapen” i gängkriget.
Texterna innehåller helt enkelt formuleringar som triggar våld.
Och då måste vi göra något åt formuleringarna.
För en dryg vecka sen var det dags igen.
Riksdagsmannen och polisen Fredrik Kärrholm – en av landets mest inflytelserika influencers för hårdare straff – skrev en debattartikel som förklarade att gängvåldet i grunden är ett ”kulturproblem”.
Han har redan skrivit en bok på samma tema.
Rötterna till våldet finns i invandringen (den ska minimeras), evolutionära faktorer (våldsverkarna anpassar sin moral till flocken), men framförallt i den ”gangsterkultur” och den rapmusik som förvandlar unga invandrarmän till hämndlystna monster.
Gangsterkulturen består av ”en mix av utländska kulturer”, förklarade Kärrholm – därför är motgiftet till allt detta en renässans för svenska värderingar.
Fiffigt.
Det finns mycket att säga om hans hårresande text, inte minst om hur genuint obehagligt det är när lagstiftare pekar ut kulturyttringar som misshagliga, eller använder ord som ”kulturproblem”, men låt oss vänta med den kritiken ett tag.
För exakt samtidigt som Kärrholm plitade ner sin fiffiga lösning på gängbrottsligheten och mejlade den till DN:s kultursida utspelade sig ett oväntat drama på två välkända rappares Instagramkonton.
Skärmdumpar varvades med smyginspelningar och allt följdes lystet av den publik som inte kan få nog av rapvärldens ständigt pågående mediacirkus.
Dramat inleddes med att rapparen Haval krävde att Dani M plockade bort låten ”VOI” från Spotify.
Exakt varför han ville att den skulle försvinna får vi kanske aldrig veta, men ända sedan låten publicerades har den anklagats för att vara just en sån sång som ”spär på” våldet.
”VOI”, som gästades av den mördade Einar, har nämligen sagts vara en kommentar till ett mord som inträffade i Kista i april 2021. Den släpptes en knapp vecka efter dådet, och enligt flera medier hånar texten mordoffret. I Svenska Dagbladet anklagades ”VOI” till och med för att i vara en bidragande orsak till mordet på Einar fem månader senare.
Vad som sen händer är en smula oklart.
”VOI” plockades först bort från Spotify, för att sen läggas upp igen. Det intressanta är dock att Dani M för första gången yttrade sig offentligt om låten.
På Instagram skrev han att texten aldrig varit menad som en diss. Den handlade inte om det uppmärksammade mordet. Låten spelades in redan 2020 och skickades till strömningssajterna tre veckor innan publicering. Med andra ord långt innan mordet i Kista.
Om det stämmer kan vi omöjligen veta, men om det är sant är det snarare de hejdlösa mediespekulationerna som spätt på våldet.
Inte själva låten.
Att anklaga rap för att vara en integrerad del av gängkriminaliteten är inte unikt för Sverige. Längst har man gått i Storbritannien där raptexter använts som bevismaterial i flera uppmärksammade rättegångar. Bland annat för att bevisa vapeninnehav och uppsåt till mord.
Det har fått absurda konsekvenser.
Författaren och musikskribenten Ciaran Thapar har kallats som expertvittne i flera av dessa rättegångar. Hans uppdrag har varit att förklara att rap är poesi. Bara för att ”Glock” är lätt att rimma på betyder det inte nödvändigtvis att man äger en.
På sin blogg har han berättat hur de absurda uppdragen håller honom vaken om nätterna. Unga mäns framtid står och faller med hans förmåga att uttolka deras texter. I slutändan är det enda som står mellan dem och fängelset Thapars popkritik.
Det lilla dramat kring ”VOI” visar att det finns betydligt viktigare skäl att inte ställa upp på idén om att rap är en del av gängbrottsligheten än att det hotar rapparnas yttrandefrihet.
Nämligen att det helt enkelt kan bli fel.
Ordentligt fel.
Det handlar om poesi, för guds skull.
Och dikter kan missförstås eller direkt vantolkas.
När förstod du själv en dikt, senast?
Sveriges mest omstridde poet, Yasin, gav nyligen en av sina sällsynta intervjuer i podden ”Dialogiskt”.
Han pratade om rap som en väg ut ur kriminaliteten. Ett sätt att använda sig av dåliga erfarenheter till att göra något bra. Genom att berätta om våldet, skapade han arbetstillfällen.
Han har så klart rätt.
Varje minut en beväpnad ungdomsbrottsling ägnar åt att skriva rim istället för att begå brott är en vunnen minut för samhället.
Och hur kan man inte uppmuntra en gangster att skriva om sitt liv?
Vill ni verkligen inte veta vad han tänker och tror på? Vad han har varit med om?
Självklart ska litteraturen handla om våra värsta drömmar och fantasier. Den ska skrämma oss, vittna om de döda och leva sig in i mördarnas perspektiv.