Lars Palmgren: Gängkrigens Ecuador kan gå samma väg som El Salvador

När valmyndigheten offentliggjorde resultatet vägrade också Luisa Gonzalez att erkänna det. Istället beskrev hon det som det mest “groteska valfusket i Ecuadors historia” och sa att hon “vägrade tro att folket föredrog lögn framför sanning”. Ingen av de internationella valobservatörerna gav uttryck för några misstankar om fusk. Och Luisa Gonzalez hänvisade heller inte till några konkreta exempel på själva valdagen. 

Däremot pekade hon på det faktum att Daniel Noboa suttit kvar som president under hela valkampanjen istället för att, som lagen kräver, låta vice-presidenten ta över. Hon menade också att han utnyttjat den kontroll över statsapparaten som det innebär i sitt eget intresse. Hans beslut att införa untantagslagar dagen före valet syftade, menade hon också, till att skrämma hennes väljare.

Räknade inte med rädslan

Att Noboa ställt sig över lagen och utnyttjat sin position för egen räkning, om det råder ingen tvekan.

Men valdeltagandet var större än under den första valomgången och enligt de officiella resultaten fick Daniel Noboa omkring en miljon fler röster, omkring tolv procent mer än Luisa Gonzalez. Tydliga siffror som knappast kommer att ändras vid en omräkning.

Vad var det som gick fel?

Framför allt var det förmodligen att Luisa Gonzalez inte räknade med vilka djupgående, men också irrationella, effekter rädslan har. Från att ha varit Latinamerikas fredligaste land har Ecuador på bara några år blivit det våldsammaste. Bara de två första månaderna i år utfördes 1 517 mord. Sen de stora drogkartellerna i Mexiko, Colombia och Peru upptäckte vilka möjligheter Ecuadors hamnar innebär förändrades allt.

Sen dess har våldet och kriminaliteten blivit den absolut viktigaste frågan for ecuadorianerna. Noboa har lovat hårda tag, inspirerad av El Salvadors Nayib Bukele och hans jättefängelser där fångarna vare sig får ta emot besök eller ha telefoner. Han har också odlat kontakter med Eric Prince, grundaren det ökända Blackwater, vars legosoldater han tänkt sätta in i kampen mot kriminaliteten. Han har också förberett mark för att USA på nytt ska upprätta en militärbas i Ecuador.

För rik för att stjäla

Luisa Gonzalez har också kampen mot våld och kriminalitet högst upp på agendan. Men hennes mer långsiktiga projekt som framför allt syftar till att ta itu med bakomliggande faktorer som utbildning, arbete och social trygghet upplevs som abstrakt av människor som är så rädda att de inte längre vågar gå ut eller ens åka buss.

Att Bukele lyckats förvandla El Salvador i motsatt riktning, från kontinentens mest våldsamma land till det minst våldsamma, väger tungt. Att det skett till priset av hundratals oskyldiga offer och förtrampandet av mänskliga rättigheter spelar inte så stor roll.

Daniel Noboa noterade nyligen i en intervju att “latinamerikanerna idag föredrar diktatur framför demokrati, bara det leder till resultat”.

En åsikt han tycks beredd att omsätta i handling.

Många ecuadorianer uppfattar dessutom det faktum att Daniel Noboa kommer från en av landets rikaste familjer, är uppväxt i USA och aldrig ens satt sin fot i ett offentligt sjukhus, en offentlig skola eller en normal lokalbuss som något närmast positivt: “Han är så rik att inte behöver stjäla”. 

Två rosor på ryggen

Ingen misstänker i och för sig Luisa Gonzalez för vare sig korruption eller maktmissbruk. Men hennes mentor och lärare, den tidigare presidenten Rafael Correa som nu är i exil i Belgien, representerar båda sakerna. Och även om han också representerar positiva saker, så väger det andra mer – framför allt idag när rädslan tagit strypgrepp. Att Correa också försvarar Venezuelas Nicolas Maduro, samtidigt som en halv miljon venezolanska invandrare i Ecuador säger emot honom, har heller inte varit till Luisa Gonzalez fördel.

Men även hon, liksom Daniel Noboa, har en tatuering – två rosor på ryggen omgärdade av bibelcitat som handlar om förlåtelse som ett budskap av kärlek.

Så än kanske det finns utrymme för överraskningar.