Går det där så går det här.

Magdalena Andersson (S) höll inte bara en vanlig presskonferens när hon berättade att skolpengen måste fördelas mer rättvist mellan privata aktörer och kommuner. Den som tar det tyngsta ansvaret ska även få budget därefter. 

Helt uppenbart kommer regeringen att prioritera frågan genom valrörelsen. Statsministern höll ingen liten presentation, utan snarare ett anförande att bygga vidare på för en större kampanj.

Det här noterades av branschens företag, organisationer och tillhörande lobbyister. 

Engelska skolan-paret Bergströms hot att stämma staten om den begränsar möjligheten att generera och plocka ut vinst, känns måttfullt i sammanhanget. ”En krigshandling!” dundrar branschen och talar om att hundratusentals barn kommer drabbas när alla Sveriges friskolor ögonblickligen kan tvingas stänga ner. 

Skräckpropaganda.

Den här utdragna konflikten närmar sig klimax. Den måste ju lösas. Inte minst eftersom politiken har placerat sig vid sidan om opinionen, för även borgerliga väljare tycker att det är osunt att inte reglera vad som händer med de skattekronor som skjuts in i privat drivna verksamheter. 

Alla friskolor är inte likadana. Ett scenario nu är att samhällstillvända, utbildningsfokuserade aktörer tar avstånd från koncern­ernas starkt polariserande, kompromisslösa linje. Ja, så blev det i Chile. Upproret fortplantade sig även till friskolor, där både elever och lärare krävde förändring. Till sist handlar det om att tillräckligt många ser bortom sig själva, vad som skulle vara bäst för alla.