Det franska fotbollsförbundet vill att Les Bleus, herrarnas fotbollslandslag, ska vara “neutrala” – ett lag för hela Frankrike, vad de än röstar på. Men sedan gick högerextrema Nationell samling och fick överlägset flest röster i EU-valet och president Emmanuel Macron upplöste den franska nationalförsamlingen och utlyste nyval.
Det politiska kaoset som följde gjorde att flera landslagsspelare tyckte att det var för viktigt för att hålla tyst om.
– Nu behöver vi gå och rösta, som medborgare måste vi kämpa för att stoppa Nationell samling, sa landslagsspelaren Marcus Thuram.
Det väckte ramaskri.
Högerextrema Nationell samlings nyvalde EU-parlamentariker Aleksander Nikolic tyckte att ”Thuram skulle hålla sig till fotbollen”. Han skrev ganska återhållsamt på X – ”fotboll bör inte politiseras” – medan hans partikamrat, Julien Oudol, var desto argare:
"Medborgaren Marcus har aldrig yppat ett ord för att uttrycka sin sorg när Thomas, Lola eller alla andra ung offer som massakrerats av patrasket”, skrev han i referens till flera mordoffer som dödats av personer med invandrarbakgrund och som använts intensivt av den samlade extremhögern i olika kampanjer.
Mångkulturellt landslag
Till vänster hyllades i stället Thurams uttalanden. Medlemmar i den nya vänsteralliansen Folkfronten, som socialistpartiets talesperson Chloé Ridel, kallade det “utmärkt” och de grönas Marine Tondalier menade att det var vad “situationen kräver”.
Det franska fotbollslandslaget är också ett exempel på det Frankrike vissa inte vill kännas vid: medborgare med olika bakgrund – ofta från franska tidigare kolonier. Black-blanc-beur som det kallats i folkmun, en referens till hur den franska flaggan brukar beskrivas bleu-blanc-rouge (blå-vit-röd) men istället svart-vit-arab, fritt översatt.
Uttrycket har använts länge men seglade upp 1998 när det franska landslaget, med algeriskättade Zinedine Zidane som kapten blev världsmästare. I laget han ledde spelade också Lilian Thuram – Marcus pappa – som idag är en aktiv antirasist.
Uttrycket har både använts av högerextrema och reclaimats av medborgare med ursprung i kolonierna. Att ens tala i dessa termer går stick i stäv med den franska, generella tolkningen av universalism: ett färgblint samhälle där det bara finns medborgare.
”Det är ett ödesmoment”
Marcus Thurams uttalande tog uppmärksamhet från själva fotbollen och under en presskonferens ville pressen veta vad landslagets stjärna, Kylian Mbappé, tyckte om saken – eller om han skulle låta bli att tycka, enligt fotbollsförbundets önskemål.
Han sa att han håller med Marcus Thuram, helt och fullt.
– Det är ett ödesmoment i vårt lands historia. Vi behöver ta ställning och se efter våra prioriteringar. Vi är medborgare före allt annat, vi bör inte vara bortkopplade från världen. Det är en unik situation. Jag vill vända mig till hela franska folket och särskilt den unga generationen. Extremerna knackar på maktens portar. Vi har möjlighet att förändra allt, sa Mbappé.
Vad menar du, käre Kylian?
Till skillnad från Thuram nämnde han inte särskilt Nationell samling utan talade om extremerna, vilket det tredje största lägret på den politiska spelplanen plockat upp: Macrons liberala mitten. Enligt dem är såväl Nationell samling och deras allierade som Folkfronten exempel på extremer.
Macrons isrottsminister Amélie Oudéa-Castera hyllade honom i nyhetskanalen RTL:
– Mbappés uttalande igår var fullkomligt exemplariskt, sa hon.
Nu vill vänstern att han ska vara tydligare
– Vad menar du egentligen med extremer, käre Kylian? undrade till exempel kommunistermas Fabien Roussel.
