Det är länge sedan vindkraften var en fråga för små kooperativa vindföreningar. Nu ska den öka från omkring 17 TWh till 29 TWh redan år 2021. (Hela Sveriges elproduktion står för 150 TWh.) Vindkraften blir därmed den dominerande elproducenten efter vattenkraft och kärnkraft.

Dock inte för svenska elproducenter. Istället är det stora internationella aktörer som går in och sätter upp vindparker i Sverige. Pensionsfonders och andra investerares jakt på långsiktiga investeringar sträcker sig över landgränserna.

Det är på många sätt talande att det inte är stora svenska energibolag som satsar så stort – de senare är ju ägare till den svenska kärnkraften som nu kommer att få ytterligare konkurrens.

Ur ett klimatmässigt perspektiv är vindkraft en bra
elproducent. Tekniken har gått framåt, storleken på vingarna och höjden på tornen ökar hela tiden – och ju högre man kan komma desto stabilare vind kan man nå.

Fortfarande finns det projekt som stör boendemiljöer och därmed skapar motsättningar, men de riktigt stora verken ligger nu oftast på mer avlägsna platser eller ute till havs. Bolagen vill helt enkelt undvika den ständiga NIMBY-debatten (Not in my backyard).

Några stora vindkraftsägare har dessutom förstått det smarta i att kombinera med solparker under vindkraftsverken (bland annat har Vattenfall sådana anläggningar i England). Då skapas en stabilare produktion. När vinden ger som mest ger oftast solen mindre och vice versa.

Den teknik  som länge stod som symbol för den gröna rörelsen har alltså blivit de stora investerarnas melodi. Men det finns ändå några saker att diskutera.

Vindkraft är inte småskaligt och därmed blir det stora energijättar som får makten över konsumenternas el även i framtiden. Vindkraft på många megawatt kan inte kooperativ bygga och därför blir produktionen inte lokal, utan nationell eller än oftare internationell. I jämförelse med solel så blir det alltså köpe-el och ingen egen lokal produktion.

Samtidigt är det uppenbart att de svenska jättarna inte vill ha alltför mycket vindkraft som stör affärsmodellerna. Därför investerar statliga Vattenfall stort i megaparker till havs – utomlands. Nästa projekt är förlagt till Frankrike där bolaget hoppas sätta upp en gigantisk park motsvarande halva den svenska utbyggnaden. Sedan tidigare är bolaget störst när det gäller nya vindkraftsprojekt i England.

För klimatet är det naturligtvis en fantastisk framgång om vindkraft slår ut kol och gaskraft runt i världen. Men energimässigt ändras inte makten över systemet.

Inga länder tillåter idag överföring av el – utan skatt eller stora överföringsavgifter – för småskaliga producenter. För enskilda konsumenter gäller därför sol eller annan egen el lokalt. Det är också därför solel växer mest i bland annat USA, där husägare sparar mycket pengar på de egna taken.

Det stora systemskiftet mot lokal ekonomi och lokal makt över energin blev alltså inte resultatet av vindkraftens utveckling. Megakoncerner blev megawatts-ägare.