Jag ska försöka sammanfatta klimatläget, göra några nedslag i stora händelser, och jag vill be dig om en sak. Ge inte upp – varken texten eller klimatet.

• Skogsbränder och värmerekord

Kanadas skogsbrandssäsong, ett begrepp du tyvärr bör vänja dig vid, har inletts värre än någonsin. Bränderna har skördat drygt 4,7 miljoner hektar skog. Det är svårt att sätta ytan i relation till något greppbart men här är ett försök: det motsvarar mer än en tiondel av hela Sveriges landyta, eller 6,7 miljoner fotbollsplaner. Välj själv vilken referens du föredrar. 

På flera håll har det varit på tok för varmt. Thailand: 45,4 grader. Bangladesh: 44 grader. Spanien: 38,7 grader. Rekord, rekord, rekord – av det katastrofdåliga slaget. Föreställ dig en enda dag där termometern visar över 40 grader. Det är outhärdligt. Föreställ dig en dag till, och en till, och en till. Sådan är verkligheten för många, snart för fler. 

• Ökad havstemperatur och koldioxidhalt

Svalkande hav är på väg att raderas ut. Tidskriften Nature rapporterar att haven förmodligen är varmare än på 100 000 år. Vad det spelar för roll? Fråga livet i haven, som snart inte är särskilt levande, eller de som drabbas av värmerekorden: haven skyddar även livet på land.

Halten koldioxid i atmosfären ökar alltjämt. Med stigande utsläpp är det ingen nyhet, om än förödande, men nu har tempot trappats upp: ökningar som brukar ligga på två-tre ppm ligger nu på fyra-fem ppm. Forskarna kliar sig i huvudet. Nu har de inte ens några svar som regeringar kan ignorera.

• Transportmålen i riskzonen

Och hur ser svensk klimatpolitik ut? Vi börjar med transportsektorn, den som står för en tredjedel av Sveriges utsläpp. Målet till 2030 är att minska utsläppen med 70 procent jämfört med 2010. Hittills har de minskat med 27. 

Mycket har kretsat kring reduktionsplikten och vad den kraftigt sänkta nivån ska ersättas av – utan kompenserande åtgärder är klimatmålen illa ute. Ännu har inget förslag presenterats. Regeringen har snarare öppnat för att slopa klimatmålen och verkar vilja skjuta klimatkrisen på framtiden, trots att den knackar på dörren med full kraft.

Det tar oss tillbaka till en kärnfråga: när ska regeringen inse att deras enda förslag för transportsektorn – elektrifiering – inte räcker? Ointresset för en omställning till ett transporteffektivt samhälle, med fokus på kollektivtrafik, cykel och gång, tycks vara orubbligt. Men vi måste planera för mindre trafik, inte mer.

• Krisläge på järnvägen

Tågen då? Djup suck. Rapporterna om rådande och förestående tågkaos är många. I sommar väntar inställda, slutsålda och svindyra avgångar. Orsaken är framför allt den eftersatta rälsen. Underhållsskulden är 60 miljarder kronor stor enligt Tågföretagens uppskattningar. 

Det är så mycket pengar att regeringen tycks ha bestämt sig att klassa järnvägen som bortom räddning. Men exakt hur mycket är 60 miljarder? Allt är ju som bekant relativt så här kommer något att sätta summan i relation till: ränte-, rut- och rot-avdrag kostar staten 40 miljarder i uteblivna intäkter – varje år, visar en rapport från Katalys. 

Sverige behöver omfattande järnvägsinvesteringar. Men regeringen prioriterar annat: de har flyttat pengar från järnväg till bilväg och aviserat en fortsatt satsning på Bromma flygplats – trots att ägaren Swedavia dömt ut den som olönsam. Vi kan konstatera att det går om man vill (och att regeringen vill åka bil och flyga).

• Mer vindkraft i sikte

Positiva nyheter: regeringen har godkänt två vindkraftparker till havs, Kattegatt Syd och Galene, som ska byggas utanför västkusten. Tillsammans väntas de bidra med elproduktion på cirka 6,5 terawattimmar årligen, om sju-tio år (det är snabbt i energisammanhang).

Regeringen har även tillsatt en utredning om förenklade, förkortade processer för miljötillstånd. Målet är att snabba på elektrifieringen genom nya energianläggningar – risken är att miljön får utstå hårda kompromisser. Hur avvägningen blir återstår att se.

• Klimatmöte och klimatprat

Idag hålls ett nationellt klimatmöte, det som skulle vara en dialog mellan näringsliv, fackförbund, forskare och civilsamhälle. Inbjudningslistan hintar dock om näringslivstunga diskussioner: få är forskare eller representanter för miljörörelsen. 

En bärande programpunkt sades vara den klimathandslingsplan som regeringen enligt lag ska presentera i höst. Agendan ger dock känslan av att den lilla detaljen – dialogen om hur Sverige ska nå klimatmålen – försvunnit längs vägen. I stället hålls fyra seminarier, där mer än hälften av paneldeltagarna har titeln vd eller vice vd. Fick vetenskapen inte plats?

En annan sorts klimatprat väntar den 10 augusti. Då sommarpratar Maria Wolrath Söderberg, forskare inom klimatretorik, i Sveriges radio. Hon ingår i forskargruppen Researchers’ desk – den som placerade Tidöpartiernas klimatpolitik i trakterna kring ”bakåtsträvande” och ”långsam och otillräcklig” i en analys inför valet. Hon lär prata om saker värda att höra, även om få politiker kommer lyssna. 

Kanske får lyssnarsiffrorna en skjuts om skogarna brinner.