För även om det hela skulle sluta – och det är det sannolika - med att också Liberalerna får några regeringsposter så blir det en annan sak vi alla kommer att fundera över: Vad fick SD ut av det? Vilket var partiets pris? Och hur nöjd är Åkesson med att slippa sitta i regering och kunna fortsätta att exploatera allt slags missnöje utan att behöva ta något riktigt ansvar?   

Det var en pressad liten moderatledare som höll sin presskonferens när han meddelade att han behöver två dagar till för att ge besked om regeringsbildningen. Kristersson vägrade ge några detaljer om förhandlingarna fastän han pressades av journalistuppbådet. Och riksdagens talman meddelade strax efter presskonferensen att han ger Kristersson ytterligare två dagars respit, med formella bordläggningar av frågan på fredag och lördag och därefter omröstning på måndag.

Men två saker stod helt klara denna förmiddag. För det första: Moderaterna och deras ”lag” har lidit en rätt svår prestigeförlust. Under valrörelsen utmålade högerpartierna det som att de var överens om det allra mesta. Det var de inte. Det är de inte. Och med tanke på de allt djupare kriser som ekonomin och säkerhetspolitiken går in i under kommande höstmånader, säger det oss att detta blir en tämligen instabil regering.  

För det andra: Det är verkligen Sverigedemokraterna som håller de tre andra högerpartierna som gisslan. SD är det största partiet i högerblocket. Att de tre traditionella borgerliga partierna accepterat att bygga ett regeringsinnehav på ett parti med högerextrema rötter är och förblir ett oerhört faktum. Man kan uttrycka det som att svensk liberalism nu definitivt gått ner på knä inför ett parti som borde vara deras ideologiska huvudmotståndare.

Det som antagligen kommer att regera Sverige från och med nästa måndag blir HÖGERN. Jag skriver ut ordet med versaler, för att peka på att mycket litet nu är kvar av liberalism och ännu mindre av socialliberalism i svensk politik.