När HBO lanserar sin första svenska originalproduktion har de valt ett välbeprövat upplägg:
En kvartett medelålders tjejkvinnor och deras mer eller mindre spännande sexliv.
Snålskjuts på ”Sex and the city”-spinoffen ”And just like that”, någon?
Visst, det är tydligt att trailermusiken lånats från kultseriens signaturmelodi – ett närmast identiskt latingroove. Men där slutar också de stora likheterna.
Där SATC-gänget är glamour, högklackat och New York är ”Lust” snarare medelklass och villaliv. Och tristess. Inte minst vad gäller sexet i parrelationerna. Har ökade sjukskrivningstal hos svenska kvinnor att göra med att vi har för lite och för dåligt sex? Den frågan ställer sig serien.
Men det är inte porträtten av de fyra 40+-kvinnorna som fascinerar mest, utan männen de väljer att ligga med eller älska. Jag skriver ”eller” av en anledning. Det verkar nämligen finnas en stor skillnad.
Reklamaren Nadia (Anja Lundqvist) är gift med den politiskt korrekte feministmannen Rasmus (briljant spelad av Johan Widerberg) som gör smoothie på fisk, utövar parkour i trädgården och vill vara alla till lags. ”Om du vill att jag ska raka pungen så kan jag det”.
Paret har ett schema för sex – varannan torsdag – men när hon sprängkåt ber honom att smiska henne på rumpan ställer hans feministiska principer sig i vägen:
”Du kan smiska mig, så går vi emot normerna. Det är toppen!”.
”Älskling, fattar du inte att jag har ansvar för våra barn? Jag måste tänka på vad jag värdesignalerar”.
Rasmus är helt enkelt en pisstråkig feministisk man som tycker att hennes svartfärgade nyköpta megadildo är problematisk eftersom den ”exotifierar svarta män”. En intellektuellt kastrerad stackare som inte fattar hur han ska få ihop rollerna som god make och het älskare. Det rinner inte direkt till.
Snart är Nadia otrogen med makens totala motsats: Den personliga tränaren Diesel. Han är kriminell, vrålpuckad, våldsam – men ”SÅ sexig”. En klassisk testosteron-biff som Nadia aldrig skulle komma på tanken att dela familjelivet med.
Visst känns uppdelningen igen? Snäll osexig kille vs het player.
Inom psykoanalysen myntade Sigmund Freud begreppet ”hora/madonna-komplex” för den tendens han sett hos heterosexuella män att dela upp kvinnor i älskad eller älskarinna.
Många män verkar ha svårt att se kvinnor som sammansatta individer när det gäller deras sexualitet, menade han. Omedvetet delas kvinnorna upp i ett falskt motsatsförhållande: hora/madonna.
”Madonnor” väljer männen att älska och respektera, men försöker hålla rena från den ”smutsiga” sexualiteten.
”Horor” vill männen ligga med, men varken älska eller respektera.
”Lust” jobbar med samma motsatsförhållande, fast med män som objekt. Och det är inte direkt subtilt.
De sexuellt åtråvärda männen heter saker som Torkel Vildhavre, Harald Stake och Diesel. De snälla men osexiga makarna heter Rasmus och Andres (”Jag är audiofil. Det är inte en sexuell läggning, det är en stereoanläggning”).
Man skulle kunna säga att männen i ”Lust” drabbas av kvinnornas svårartade horbock/Jesus-komplex.
Men serien antyder också att problemet ligger hos männen: Hur svårt ska det vara att ta lite härliga sexuella initiativ? Att se på sin maka som het älskarinna då och då?
Går det att vara en jämställd man utan att vara ett sexuellt mähä? Japp.
Men det blir inte lika kul tv.
