Jag är väl medveten om risken att kasta sten i gloryholet här – är inte alla egentligen lika illa? 

Kvällstidningarnas rubriker, även min egen, ska väcka reaktioner. Och jag skäms när det sker genom att anspela på och förstärka folks irrationella rädslor. Samtidigt är det uppenbart att Expressens kultursida sticker ut bland de andra just när det kommer till rubriker. Det är en drypande kropp som blöder, kommer och spyr på samma gång. Till och med en konsert på Berwaldhallen måste beskrivas som att ”jag får en smocka av klarinetten”. Många av ovanstående exempel är hämtade från recensioner, vilket i sig är anmärkningsvärt. Det är en sak när Little Jinder skriver sina (roliga och bra) texter med sig själv som utgångspunkt. 

För inte så länge sedan var det vanligaste att redigerarna fixade allt kring rubrik, underrubrik och ingress, som sen bara kopierades till nätet. Redigerarna har, till skillnad från exempelvis mig, erfarenhet och utbildning i att ta hand om sådant med den finess man kan unna sig när ett lösnummer redan är sålt. Det vill säga, mer oberoende av att klicka på en specifik länk. 

Mycket har hänt på kort tid, bland annat att printmedia har blivit nästintill överflödigt, och redigerarnas stilfulla rubriker fungerar helt enkelt inte lika bra på nätet. Alla har anpassat sig efter det. Dessutom är layouten av en webbtext ofta helt förpassad till en redaktör eller skribenten själv. Och det är någonstans där som finliret försvinner och ersätts av kroppsvätskor. Åtminstone är det ovanligare att se rubriker om att en bok är skriven på ”glimrande vacker prosa” nuförtiden.  

Expressen går dock steget längre, och tycks leta med pincett efter några ord där dels: skribenten själv förekommer, oavsett kontext, och därför kan framträda i eget subjekt. Och: säger något om kropp, helst av allt något som går att koppla till sex. Jag hoppas det är värt klicken, för det är pinsamt att bevittna.