Fallet beskrivs i en bok från International centre for counter-terrorism, som handlar om hur Ryssland använder Europas högerkretsar för att besegra Ukraina och EU. Där beskrivs hur RIM:s representant i Sverige berättat att han träffat bombmännen i Ryssland, men också att han hälsat på dem i fängelset efter att de dömts för bombdåden.
De svenska bombmännen fortsatte sin verksamhet och lyckades bli utvisade ur Polen efter att ha deltagit i olaglig vapenträning. I USA – men inte i Sverige – är RIM klassad som en internationell terroristorganisation.
Historien om bombdåden och RIM är fascinerande, men det är först en bit in som kapitlet om Sverige blir riktigt skrämmande. Då följer nämligen beskrivningar av hur Ryssland manipulerar och använder aktiva sverigedemokrater för att till synes påverka svenska medier, vilka används för att skapa konflikter och sprida desinformation.
För att Ryssland ska kunna ta över Europas demokratier behöver man förstöra de demokratiska samtalen och skapa konflikter inom EU. Men viktigast av allt är att se till att Ryssland kan fortsätta finansiera landets militär genom hålla uppe efterfrågan och priserna på fossila bränslen och uran.
Greenpeace har i en rapport beskrivit hur det fungerar. Stora, ryska energikoncerner såsom Rosatom, Gazprom och Lukoil köper sig inflytande genom dotterbolag och näringslivsorganisationer med namn som får dem att se lokala ut. Deras stora kapital och starka politiska drivkraft gör att de kan ta över branschorganisationernas politik även om värdlandets medlemmar missgynnas.
Terrorism med bomber är en del av ansträngningen att skapa konflikt och sprida skräck. Men det är vad medier och agenter gör för att bryta sönder demokratiska samtal och motarbeta EU:s energistrategi som är mest skadligt.
Internet har gjort det lätt. Det krävs inte fysisk närvaro, inga ansvariga redaktörer och tempot ger inte tillfälle till eftertanke innan felaktiga uppgifter sprids vidare. En rysk framgång var när det skapades oresonliga konflikter, och till och med kravaller, i samband med Black lives matter-debatten i USA. Ryska organisationer hetsade på båda sidor – från S:t Petersburg.
Det är lätt att förstöra samtal. "Journalist-rugby”, hot, förtal och personangrepp för att skrämma människor från att framföra argument är effektiva. Personer med kritiska argument kallas för fanatiker, inkompetenta eller blir förringade. Personkonflikter, inte argument, är eftersträvansvärt.
De som ändå vill bidra med argument kan stoppas genom att de förtalas inför redaktörer inom de medieplattformar som egentligen inte ser sig själva som ryssvänliga. De förtalade experterna får ingen chans att bemöta påståendena, de förlorar bara sin möjlighet att nå ut via radio, tv och tidningar. Putins vakter förtalade till exempel effektivt kärnkraftexperten Mycle Schneider inför besöket i Sverige.
Ryssland har lyckats. Den nuvarande svenska regeringen har fattat en lång serie energipolitiska beslut som gynnar ryska intressen och går på tvärs mot EU-kommissionens strategier, såsom RepowerEU och Fit for 55.
EU:s drivkrafter är flera: Färre som insjuknar eller dör av luftföroreningar, att undvika klimatupphettningens effekter och minska strömmen av klimatflyktingar samt att försvaga Ryssland i kriget mot Ukraina.
EU vill accelerera energieffektivisering, utbyggnaden av förnybar el och ersätta fossil energi.
Sverige har varit föregångare både vad gäller elektrifiering och att ersätta fossil energi. Men inte nu längre.
För att upprätthålla efterfrågan på fossila bränslen avskaffade regeringen först stödet till elbilar. Sedan sänktes reduktionsplikten och slutligen har den genom en kombination av höjd elskatt och sänkt dieselskatt ordnat så att skatten på fossilfri el i Sverige är högre än på helt fossil diesel.
Putin kan glädja sig åt att detta håller upp efterfrågan och priset på fossila drivmedel. Men det är inte det viktigaste för Ryssland. Viktigare är att regeringen har tänt stubinen på en politisk bomb:
Alla EU-länder har en begränsad mängd växthusgaser som får släppas ut från de sektorer som inte ingår i EU:s utsläppsrättshandel under perioden fram till 2030. I Sverige är det trafiken och jordbruket som står för huvuddelen av dessa utsläpp. När utsläppen av koldioxid nu ökar i transportsektorn måste istället utsläppen av metan och lustgas från jordbruket minska förutsatt att vi inte går ur EU – eller låter oss bestraffas ekonomiskt.
Sådana minskningar i jordbruket är så dyra att bönder skulle slås ut. Det förstod den tidigare regeringen. Det förstår regeringens tjänstemän. Det förstår förmodligen också strategerna bakom regeringens politik.
Konsekvensen kommer om ett par år att visa sig i form av konflikter mellan Sveriges bönder och EU, vilket underminerar Sveriges stöd till unionen och till Ukraina.
Den självutnämnt ”liberala” klimatministern håller på att genomföra en politik som passar Ryssland bra: Den ökar efterfrågan på fossila bränslen och skapar konflikter som kan driva Sverige ut ur EU.
