I höstas publicerades en statlig utredning som är ett av de största haverierna i modern tid. Utredningens uppgift var att stoppa de lagstridiga vip-köerna till hundratals svenska vårdkliniker, men valde att strunta helt i direktiven. Utredningen skulle utgå från det oetiska och omoraliska i det pågående lagbrottet, men konstaterade att det är helt i sin ordning att vissa smiter före andra i vårdkön.
Nu har 29 remissinstanser inkommit med synpunkter på den statliga utredningen. Av dessa myndigheter, regioner och organisationer är det ytterst få som trängt igenom dimridåerna, och de flesta verkar inte ha läst det kritiska yttrande som två av utredningens experter publicerat längst bak i betänkandet.
Hur kan så många myndigheter, regioner och organisationer missa att utredningen är ett beställningsverk av branschorganisationen Svensk Försäkring och andra aktörer på den nya välfärdsmarknaden?
Katten kring het gröt
Flera av regionerna gör visserligen sitt bästa för att tolka utredningen, men tycks inte ha ett minimum av kunskap i ämnet. För andra remissinstanser – till exempel TCO – är hela saken genant då man säger sig värna den gemensamma vården, samtidigt som man erbjuder privata försäkringar åt sina medlemmar. En tredje grupp remittenter – exempelvis Svenskt Näringsliv – tillhör de mest pådrivande för ojämlik sjukvård, och har inga skäl att kritisera en utredning som går i deras ledband.
Sedan finns en rad remissinstanser som är svårare att få grepp om. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys går som katten kring het gröt, och lyckas på ett mycket ordrikt sätt få sagt nästan ingenting alls. Samma sak gäller Prioriteringscentrum, Regelrådet, Forte och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Alla dessa torde vara högst medvetna om utredningshaveriet, men samtliga väljer ändå att komplicera och obegripliggöra den i grunden enkla frågan om vård på lika villkor.
Lyser av skammens rodnad
Så låt oss återvända till TCO. I ett remissvar som lyser av skammens rodnad försöker utredare Mikael Dubois och ordförande Therese Svanström sitta på alla stolar samtidigt. Man uttrycker kritik mot privata sjukvårdsförsäkringar samtidigt som man välkomnar dem. Man säger sig stödja idén om vård på lika villkor, men menar också att vård på helt olika villkor inte alls behöver strida mot en sådan idé.
I jämförelse med TCO:s pinsamma vacklande är Svenskt Näringslivs fräckhet befriande. Svenskt Näringsliv välkomnar utredningens klargörande att det, ur behovssynpunkt, inte spelar någon roll om två personer med exakt samma behov prioriteras på helt olika sätt av vården. Svenskt Näringsliv välkomnar slutsatsen att försäkringskunder har all rätt i världen att gå före alla andra i vårdkön.
Fått statlig kvalitetsstämpel
Med denna utredning har Svenskt Näringsliv och Svensk Försäkring fått en statlig kvalitetsstämpel på sina mest absurda argument för en ny sjukvårdsmodell. Ojämlikhet är jämlikhet. Vård på lika villkor är vård på olika villkor.
Utredningen är samtidigt ett praktexempel på den korruption som präglar den nya välfärdsmarknaden, och den statliga utredaren har bokstavligen suttit i knät på den privata försäkringsindustrin.
Utredningen måste göras om i grunden, och lyckligtvis kommer nu signaler om att så ska ske. Den nya utredningen bör stå fri från försäkringsindustrin och deras lobbyism. Den nya utredningen bör presentera det förslag som den blivit ombedd att presentera, nämligen en lag som stänger klinikernas sidoingång för de som anser sig vara förmer än andra.
