Ett tiotal mål angreps i Syrien, alla låg i de territorium som kontrolleras av den Autonoma administrationen av norra och östra Syrien, eller i folkmun: Rojava.
Det är inte ovanligt med turkiska angrepp på Rojava men de som skiljer detta angrepp från tidigare är dels mängden mål, men också utförandet. Tidigare har Turkiet fått hänfalla åt lönnmord med drönare. Då har de attackerat delar av den politiska administrationen och partiet PYD, men nu var målen blandade. Förutom militära förläggningar angreps elstationer, sjukhus och spannmålslager. Bland de döda finns civila.
Regimen ett av målen
Ryssland är garanten för att Syriens president Bashar al-Assad ska behålla makten och Putin spelade en avgörande roll för att vända det tioåriga inbördeskriget till Assads fördel. Luftrummet över Syrien är noga skyddat av ett paraply av ryska luftvärnssystem. De turkiska stridsflygen har varit synliga för dessa redan innan de nådde syriskt luftrum. Det finns inget sätt Turkiet kan ha utfört bombangreppet utan tillåtelse från Ryssland – och då var ett av målen trots allt trupper tillhörande den syriska regimen.
Turkiet har hotat om en ny offensiv med marktrupper i över ett år utan att den kommit till stånd. Antingen har det bedömts för riskabelt av Erdogans generaler eller så har det inte fått tillåtelse av Ryssland och USA.
Inget tyder på markoffensiv
Det finns inga tydliga tecken på att flygbombningen är ett försök att forma slagfältet inför en ny offensiv. Snarare ska bombangreppen förstås som en del av det inrikespolitiska spelet i Turkiet. De kommer en vecka efter terrorbombningen i Istanbul som döda sex och skadade uppemot 100. Erdogan har pekat ut både de syriska kurderna och deras systerparti PKK som ansvariga. Både PKK och PYD har tagit avstånd från attentatet och menar att de är Turkiet själva som ligger bakom bombningen.
För varje dag som går kommer det fram nya uppgifter kring bombningen. Uppgifter som pekar mot att radikala nationalister och jihadister ligger bakom attentatet.
Ockuperar delar av Syrien
Till historien hör att Turkiet ockuperar flera delar av Syrien och kontrollerar dessa med hjälp av en uppsjö miliser som formades under de syriska inbördeskriget. De ockuperade områdena är plågade av brottslighet och våld. Under 2019 angreps de östra delarna av Rojava och Turkiets egna mål var att erövra i princip hela det syriska gränsområdet för att sedan kunna flytta dit stora mängder syriska flyktingar som idag finns i Turkiet.
Anfallet accepterades av USA som drog tillbaka sina styrkor, som tidigare samarbetat med PYD i kampen mot IS. Men Turkiets plan lyckades inte. Istället fick de nöja sig med ett par gränsstäder och Ryssland gick in i delar av gränstrakterna som USA lämnat. De ryska soldaterna skulle bli den nya bufferten mellan Turkiet och PYD, en lösning som också stärkte al-Assads inflytande i de norra delarna av Syrien.
Spelar på båda sidor
Samtidigt som allt detta skedde så gjorde Ryssland stora vapenaffärer med Turkiet. USA svarade med sanktioner. När Erdogan köpte ryska luftvärnssystem så sparkades Turkiet ut ur ett omfattande avtal kopplat till utveckling av ett nytt amerikanskt stridsflyg och blockerades från att köpa andra modeller från USA. Turkiet och Ryssland tycktes närma sig varandra samtidigt som de stöttade olika sidor i ett krig. Idag är situationen ännu mer komplex.
Turkiet säljer krigsmateriel till Ukraina samtidigt som de insisterar på att vara medlare i förhandlingar mellan Ukraina och Ryssland. När CIA ska möta sin ryska motsvarighet SVR för att diskutera kärnvapen så sker det i Ankara. Spannmålsavtalet mellan Ukraina och Ryssland bygger på Turkiets medverkan.
Perfekt läge för hökar
Turkiet är landet som Ulf Kristersson (M) vill gå till mötes, som vi nu fritt exporterar vapen till. Allt detta på grund av att Erdogan har makten över vårt Natomedlemskap.
Läget för Turkiets krigshökar är perfekt. Alla väger sin kritik mot Erdogan på silvervåg. Ryssland låter Turkiet till och med bomba landets egna allierade. I kläm hamnar den enda riktiga demokratiska kraften i området. De som eftersträvar frihet och jämlikhet blir en handelsvara för stormakterna. Allt för att blidka en despot som medvetet letar nya vågmästarroller för att kunna stärka sin makt över landet och regionen.
