Vad var det som gick snett? På papperet var ju projektet lysande. Världen behöver en enorm mängd batterier för att rädda energisystemen, Sverige har mineraler och råvarorna (bland annat hos LKAB), det tekniska kunnandet är på hög nivå (ABB i Västerås bland annat) och kapitalet finns i mängder. Många tusen miljarder ligger i finanskapitalets och riskkapitalisternas händer, pengar som äntligen skulle komma till nytta för alla.
Det är lätt att glömma att det tagit årtionden att bygga dem. Inte år. Årtionden.
Den enkla sanningen är att nog att företag inte skapas av kapital, stora fabriksbyggnader eller storskaliga planer. Företag bygger på personal, på kunskap, på produktionssystem där löntagarna och deras kunnande (och stöd för produktionen) är motorn som skapar ett företag.
Sverige har genom årtionden fått en serie fantastiska företag i internationell toppklass och det är lätt att glömma att det tagit årtionden att bygga dem. Inte år. Årtionden.
Men årtionden finns inte i riskkapitalisters värld.
Det är svårt att driva företag. Det krävs en kultur av samarbete och gemensam vilja, om man bygger hus är snickarlagen den verkliga källan till värdeskapande. Ett lag som trivs kan vara 20 procent mer effektivt än ett som inte trivs. Långsiktig lönsamhet bygger på arbetskulturen och på ett ständigt nyskapande. Men vilken arbetskultur skapas av att bo i baracker i ett öde nybyggt industrilandskap byggt i tokhastighet för att jaga, ja vad då?
Det är klart man i Sverige kan tillverka batterier om man börjar i en rimlig skala och använder den kompetens som redan finns. Sverige har några av världens ledande forskningsprojekt runt batterier, att vi inte har produktion handlar om att finanskapitalet inte klarar sitt uppdrag. De enorma miljarderna i fonder och på börser kommer i grunden från skattebetalare och löntagare, det verkliga värdet på Wallenbergs alla industribolag är de som jobbar, inte de som administrerar pengarna.
Det finns mängder av svenska företag som vuxit nästan organiskt, en liten kärna har blivit större och efter några år attraherat större kapital och skalat upp bit för bit.
Men det finns inget exempel på att svenskt kapital kunnat skapa världens största bolag från ingenstans, vilket var det Northvolt skulle göra.
Det dög inte med en fabrik i Västerås, det dög inte med en jättefabrik i Skellefteå, ju mer problem man hade med att verkligen producera batterier desto större projekt samlade man in till. Gigafabriker i Tyskland, i USA, i alla länder där stater eller kapitalgrupper öppnade intresset för att producera där. Northvolt skulle inte bara bygga den största fabriken i Sverige, den skulle bygga störst i världen och ju mer projektet kritiserades desto mer lovade man växa.
Bara man fick några miljarder till var allting löst. Det här är inte att bygga företag, det är att snabbt bygga riskkapital. Det är jakten på ökade värderingar av bolag som kan ge nytt kapital via pensionskapitalet att spekulera med som är själva motorn i finanskapitalismens företagande.
Företagen är inte viktiga, det är värderingen av företagen på marknaden som avgör allt.
Och kan man inte bygga batterier så kan man i alla fall skissa att bygga miljarder batterier och om någon är kritisk kan man lova två miljarder batterier.
Det är klart det kommer produceras batterier även i Sverige. De kinesiska, robotiserade megafabrikerna visar ju hur snabbt man kan öka om man bara är igång och har utvecklat det som är produktionens hjärta. Kunskapen, forskningen och de anställda.
Men man kan inte hoppa över de leden.
Det är att riskera andras pengar – även skattebetalarnas – i en spekulationshärva som till slut innebär konkurs.
Att försöka gå andra vägen, ständigt jaga mer riskkapital som ska värderas på framtida resultat, är att riskera andras pengar – även skattebetalarnas – i en spekulationshärva som till slut innebär konkurs.
Och som i alla sådana historier är det inte de som spekulerat och sålt in visioner istället för verkliga batterier, som drabbas.
Förre vd:n fick ihop 200 miljoner i egen kassa från Northvolt-cirkusen.
De borde han såklart lämna tillbaka.
