På insidan: grönmålade väggar, glänsande dekorationsträd och en statsminister som efterlyser mer ”välgrundad framtidsoptimism”.
På utsidan: unga miljöengagerade som inte bjudits in.
Stämningen i rummet är lättsam. Programmet förvarnade om prioriteringarna, nu blir de bekräftade: här ska pratas näringsliv. Det är innovationer, svenska råvaror, industrins omställning. Vi medborgare ska vara stolta, ser vi allt bra som gjorts? Regeringens ideologi är tydlig:
– Näringslivet får för lite kredd, säger statsminister Ulf Kristersson (M).
– Det är hållbarhetscheferna som genomför omställningen, säger klimatminister Romina Pourmokhtari (L).
Den positiva ansatsen är inte förvånande, inte heller att innehållet kretsar kring produktion, export och konkurrenskraft. Jag tror inte att något ord nämns så ofta som konkurrenskraft. Men man kan väl inte helt ignorera andra, alldeles avgörande, aspekter? Konsumtion och efterfrågan, resurseffektivitet, beteendeförändringar, klimatanpassning – sådana saker?
Jo, det går tydligen alldeles utmärkt.
Nämner inte det åttonde
Det är uppenbart att regeringen står fast vid filosofin ”näringslivet är den nya miljörörelsen”. Miljödepartementet är skrotat, klimatministern är underordnad näringsministern. Mötet är ett naturligt nästa steg. Man verkar till och med vilja skjuta ut sig själv, strunta i det här med ambitiös och faktabaserad klimatpolitik och istället lämna ansvaret åt näringslivet. Trots att företagen själva ber om ambitiösare politik.
Elefanterna i rummet nämns förstås inte. Statsministern snuddar vid en när han konstaterar att sju riksdagspartier står bakom Sveriges klimatmål. Han nämner inte att det åttonde är hans samarbetsparti. Inte heller behöver regeringen ställas till svars för den största elefanten av dem alla – att deras politik eldar på klimatkrisen – eftersom frågan inte ges utrymme i programmet. Stämningen på scenen är fortsatt god.
Näringslivsafterwork
Inför mötet har kritiken haglat. Få representanter från miljöorganisationer, ungdomsrörelser och akademin har bjudits in – majoriteten av deltagarna är från företagsvärlden. Noll unga deltagare, tolv som heter Anders. I paneldiskussionerna, som snarare borde kallas näringslivsafterwork eftersom alla deltagare verkar vara av exakt samma åsikt, har mer än hälften titeln vd eller vice vd. De är språkrör för näringslivet, inte klimatet.
Därför är det inte särskilt förvånande att det blir intressant först när publiken bjuds in att kommentera, även om utrymmet är minimalt. Efter varje panel får en handfull deltagare en minut vardera att lämna en kommentar. Eventuella frågor besvaras inte.
De få kloka inspel som hinns med kommer bland annat från Naturskyddsföreningen, Chalmers, WWF och Hagainitiativet. Samtliga gör ett försök att lyfta de perspektiv som regeringen trollat bort:
Vilka reformer kommer ni att presentera för att minska utsläppen? Elektrifiering räcker inte, vad gör ni mer? Hur resonerar ni kring miljöfrågan – planetens gränser, biologisk mångfald, vattentillgång och markanvändning? Hur ska välfärden rustas för den gröna omställningen?
Tona ner ångesten
Frågorna får inga svar – mötet var ju aldrig tänkt att bli ett tillfälle för dialog. Det handlar i slutändan om en sak: att tona ner ångesten för klimatkrisen och på så vis bereda väg för det som komma skall. Vi pratar om en ännu mindre ambitiös politik, ytterligare ett steg mot ett slopat 2030-mål.
I ett hörn står Sverigedemokraterna och firar. I ett annat står miljörörelsen, forskarna och unga och väntar på svar.
