Kina blev inte tagna på sängen den här gången. Sedan Trumps första mandatperiod 2016–2020 har man haft gott om tid på sig att förbereda sig på det handelskrig mellan stormakterna som legat och puttrat i bakgrunden och nu, i princip, exploderat.
Att besöka Kina i samband med maktskiftet i USA – och nu igen, en månad in i den nya Trump-eran – har varit en märklig upplevelse. Lite som att för första gången besöka USA: Allt är stort, skyskraporna glittrar osannolikt höga och bilarna är skinande nya. Men till skillnad från i USA susar de ljudlöst fram – elektriskt.
Kina känns som framtiden, i alla fall för den som bara gläntar på dörren och inte tittar bakom kulisserna.
Lite som USA.
Men.
Det finns förstås många "men" när det gäller Kina – särskilt vad gäller friheter. Fler “men” än i USA, eftersom Kina redan är en diktatur.
Samtidigt känns mycket i Kina förvånansvärt amerikanskt: stora bilar, vajande flaggor, höga hus och överdimensionerade portioner mat, i Kinas fall ramen.
Och så propagandan. Den börjar redan på flyget, där den Hollywood-inspirerade filmindustrin bjuder på engelskatextade mastodontfilmer om kommunistiska hjältar, allt paketerat i samma filmspråk vi vant oss vid från Hollywood. Men med en twist.
Här är det vita amerikaner som är skurkarna; vulgära män som inte ens kan bära uniform. De kinesiska militärerna? Eftertänksamma, tuffa, nobla och familjekära – särskilt i skildringar av exempelvis Koreakriget.
Kina till Hollywood och tillbaka
För den som vuxit upp i en Hollywood-formad värld där "commies" (ryssar eller asiater) och "terrorists" (araber) är fienden kan det kännas uppfriskande att se vita amerikaner porträtteras som hotet mot – snarare än garanten för – frihet. Det kinesiska filmspråket är lika amerikanskt som äppelpaj (som om äppelpaj inte också vore en traditionell rätt i Kina).
Propagandan är övertydlig – och blir till slut ett sömnpiller, rent kvalitetsmässigt. Men samtidigt fungerar den som en spegel. Kina har skickat delegationer till Hollywood för att studera manus, produktion och regi. De har lärt sig av de bästa och investerat enorma summor i sina projekt.
Vi glömmer ibland ett av de mest effektiva villkoren för Marshallplanen – USA:s bistånd för att återuppbygga Europa efter andra världskriget. Det mest omtalade kravet var att europeiska länder skulle inleda ekonomiskt samarbete med USA för att motverka depression och kommunismens framfart. Men där fanns också ett annat, kraftfullt villkor: europeiska biografer skulle visa amerikansk film. Få saker har bundit Europa till USA som Hollywood.
Kina har ännu inte nått dit – långt ifrån. Fram till nyligen har man dessutom nöjt sig med att rikta propagandan till den inhemska, gigantiska publiken. Men de senaste åren har Xi Jinping tydligt valt en ny riktning, en internationell, inte minst sedan Trumps första mandatperiod. Folkrepubliken Kinas regering har till och med börjat tillåta vissa utsvävningar runt den annars stränga censuren, som att skildra kvinnlig sexualitet och självständighet utan större omsvep. Trumps första period gav Kina vittring på en chans att ta över världsledarrollen.
Väl på plats i Kina noterar besökaren att avgångarna mot Taiwan inte flaggas som "internationella" – utan som inrikes. En liten påminnelse om Kinas geopolitiska ambitioner. Sedan, direkt: kontrollen och censuren. Ansiktet scannas, fingeravtrycken tas, frågor ställs. På flygplatsen – men även i tunnelbanan. Kina har en av världens mest omfattande internetcensurer: Google, Facebook, Whatsapp, X och utländska, stora nyhetssajter fungerar inte. Invånarna är helt beroende av kinesiska motsvarigheter. Och på kinesiska sökmotorer hittar man inga träffar om massakern vid Himmelska fridens torg 1989, förtrycket i Xinjiang eller andra känsliga ämnen.
Inget skrämmer en despot mer än hans eget folk.
Ansiktet djupt i potten
Här kommer vi tillbaka till tullarna. Kinas ekonomiska framgångssaga har redan visat tecken på att bromsa in. Pandemin slog hårt, arbetslösheten ökar, unga kineser vill inte bilda familj. Xi Jinping – det här är centralt – har tappat i popularitet. Samtidigt har han tydligt deklarerat att Kina ska ta över världsledarskapet från USA. Att vika ner sig nu vore ett enormt nederlag, att tappa ansiktet inför det kinesiska folket.
Samtidigt har kineserna vant sig vid amerikansk kultur i vardagen. I storstäderna äter man lunch på McDonald's och tar en kaffe på Starbucks innan man går på bio, ofta för att se en amerikansk film, naturligtvis godkänd och i många fall också redigerad av censurmyndigheten – men ändå.
"Xi är en väldigt smart man, vi kommer att nå en överenskommelse", sa Donald Trump i veckan – efter att ha höjt tullarna från 125 till 145 procent.
För på samma sätt som Kina studerar Hollywood och USA för att charma omvärlden och kontrollera sin egen befolkning, sneglar dagens USA på Xi Jinpings repressiva metoder. Spegeln riktas åt båda håll. Samtidigt som jag för första gången satt i Kina och kämpade mot nätcensuren satt västerländska tech-jättar – vars sajter var förbjudna där – på hedersplatser vid Trumps presidentinvigning.
Tidigare var det självklart för demokratiskt sinnade européer att föredra USA framför Kina. Men när det stod klart att USA inte längre är den pålitliga partner vi föreställt oss, stod Kina redo med sin charmoffensiv som mycket riktigt också inleddes.
Europa är inte självständigt – inte på långa vägar. Kina har faktiskt en unik chans att öka sitt inflytande över oss just nu.
Men Hollywood då? Amerikansk film och streaming dominerar väl fortfarande? Knappt någon i Europa tittar väl på kinesiska serier och filmer?
Det är möjligt, men Hollywood har de senaste decennierna blivit allt mer beroende av kinesiska investeringar och, inte minst, den kinesiska marknaden. Filmindustrin är en del av det nu pågående handelskriget.
Det är möjligt att Xi och Trump till slut når en "överenskommelse" som låter båda behålla ansiktet inför sina allt mer otåliga befolkningar – åtminstone kortsiktigt. Men hur högt vågar de spela? Och hur långt räcker repressionen när missnöjet redan bubblar, i båda länderna?
Kanske behövs en invasion. Eller ett krig. Något som skymmer sikten.
