Som född och uppvuxen i västvärlden, med dess egen ideologiska och sociala kontext, är det enkelt att tolka kriminaliseringen av brödraskapet utifrån det. Men striden mellan Muslimska brödraskapet och regimer har aldrig handlat om det vi i väst anser oss hålla kärt: demokrati, kvinnors rättigheter med mera. Egyptisk regim har oberoende av brödraskapet inskränkt alla dessa rättigheter. I grunden har det handlat om en maktkamp.
Historiskt har striden i Mellanöstern varit mellan arabsocialister, islamister och andra mindre politiska rörelser. Egyptson fascinerade mig därför till en början, då han är uppvuxen i den politiska kontexten. Men det intresset försvann lika snabbt som jag insåg att han bär på regimens lika förenklade tolkning av Muslimska brödraskapet. Den är lika onyanserad som auktoritär. Dessutom med ett narrativ som passar perfekt i Sverige: Islam och muslimer är farliga, antidemokratiska, kvinnofientliga – för vanlisar är komplexiteten och nyanserna i den här diskussionen helt omöjliga att förstå. Många anser redan att muslimer är märkliga, att någon främmande rörelse vid namn Muslimska brödraskapet dessutom infiltrerar samhället gör det hela till den perfekta stormen.
För tydlighetens skull: jag är inte anhängare till Muslimska brödraskapet. En brasklapp varje person som motsätter sig Egyptsons slutsatser numera behöver säga.
Muslimska brödraskapet är i min mening klart problematiska, det finns en konservatism jag på ett ideologiskt plan har svårt för. Jag håller inte heller med om somliga religiösa tolkningar. Men, Muslimska brödraskapet är en bred rörelse. Det är trots allt världens första islamistiska rörelse. Den inbegriper allt från fraktioner som är liberala till andra som inte främjar kvinnors rättigheter. Att tala om Muslimska brödraskapet som en enhetlig rörelse med en enhetlig ideologi är en analys få forskare/experter som skulle skriva under på.
Att några individer inom Islamiska förbundet i Sverige (Ifis) har kopplingar till Muslimska brödraskapet är inte en hemlighet. Dessa kopplingar har sedan länge uppmärksammats, det som tidigare kallats för ”ideologiska kopplingar”.
Därför var vi många som såg fram emot Egyptsons avhandling, äntligen skulle de organisatoriska kopplingarna till svenska organisationer framgå. Vilket antiklimax det blev.
Efter jag läst klart avhandlingen slogs jag av inget kunde föras i bevis. Det genomgående temat för avhandlingen var att jämföra Ifis budskap med Muslimska brödraskapet. Exempelvis delen om Ummah, det vill säga en muslimsk gemenskap. Egyptson drar upp begreppet utan en större diskussion om vad det kan innebära för olika typer av muslimer. Istället konstaterar han att föreställningen är i likhet med Muslimska brödraskapet. I ett annat stycke hävdar han att namngivna demokratiska muslimer ljuger, för att senare hävda att några (namngivna) antidemokratiska muslimer bör ses som trovärdiga källor. De som talar om vikten av att vara en aktiv del av sitt samhälle har enligt Egyptson ambitionen att islamisera. De som vägrar skapar ett muslimskt ”parallellsamhälle”, eller en muslimsk enklav. Genomgående är föreställningen om att ingen egentligen talar sanning, det vill säga ägnar sig åt ”taqiyya”.
För ett decennium sedan var idén om taqiyya mestadels förekommande inom den högerextrema miljön. Sedan dess har det politiska landskapet ritats om. Det som då var högerextrema konspirationsteorier, är numer forskning inom Lunds universitet.
Egyptsons avhandling är ett haveri som är svårt att sammanfatta. Som när religiösa, konservativa tolkningar blir synonyma med en radikal form av islamism. Eller när Egyptson beskriver hur Ifis mål att ”stödja svenska muslimer att utöva sina religiösa riter och plikter samt bevara deras religiösa och kulturella identitet” är ett bevis på den pågående islamiseringen. Eller som när Egyptson beskriver hur i princip allt inom Ifis verksamhet är kopplat till Muslimska brödraskapet. Startar någon inom organisationen en skola? Då går det i linje med brödraskapets mål att utbilda barn in i farlig sharia. Ägnar de sig åt bistånd? Då går det i linje med brödraskapets mål att vinna över massorna. Anser de att lärda är mest lämpade att tolka skrifter? Då har de samma syn på den ”teokratiska eliten” som Muslimska brödraskapet.
Känsliga personuppgifter som inte hade överlevt pressetiken kan (tydligen) passera som en doktorsavhandling. Det är på nivån att X sammankopplas med Y, med Egyptsons efterföljande kommentar: ”De kanske är släkt?” Flyktingars hemland skrivs ut, deras religiösa tillhörighet, spekulationer om deras politiska tillhörighet.
Att pekas ut som aktivist för Muslimska brödraskapet kan ytterst leda till en dödsdom. Det är hundratals personer (flertalet ej offentliga) som pekats ut i avhandlingen. Dessa kommer framöver genom bland annat Egypten, Gulfstaterna och Ryssland i bästa fall få inreseförbud, i värsta fall en dödsdom.
Egyptsons avhandling hade syftet att ”klarlägga att Islamiska förbundet är det globala Muslimska brödraskapets nationella organisation”. Jag väntar ännu på det klarläggandet. Tills dess tänker jag se på avhandlingen för vad den är, en underrättelserapport.
