Nå, man har bara så kul som man gör sig. Och vi har alla en roll att spela i Sveriges pågående politiska pandemoniumpjäs, som medan jag skriver det här fortfarande frustar på som en överårig porrstjärna med astma. Min kända karaktär är den av den hånfulla lönnmördaren. När jag kliver genom dörren på Kulturhuset hälsar bossarna på kommunikationsbyrån 500, som styrt upp kalaset, ler stort och säger att de ser fram emot att läsa min blodtörstiga roast. 

”Människor är helt okej!”

Jag och Dagens ETC är blott bara ännu en bricka i hetsjakten på content och byggandet av andras varumärken. Så jag tar mig en korrumperande gratisöl och dyker in i en utsåld, lååång afton. Som tyvärr saknar det där riktigt gosiga kletet att sätta en lustfylld motorsåg i. Det är en roastande lönnmördares mardröm – allt är lagom, varken toppen eller skit.

Libertarianen och Youtube-fenomenet Henrik Jönsson berättar att han inte får tag i ved till sitt skånska slott – jag antar att det är MP:s fel – och säger sedan att det är ”gott gry i människor” för vi är den enda art som kan träffas organiserat och prata politik utan att döda och pissa på varandra. ”Människor är helt okej!” utbrister han. Jag vette fan, tänker jag, allt eftersom röstsedlarnas svarta siffror tickar upp på en skärm.

Kramar bakom genomklappning?

Visst, att göra sig elakt lustig över att Moa Wallin, typiskt sval 08-chei som jobbar med media, leder vakan ihop med syltgrisen Thomas Mattsson, Expressen-hövdingen som själv hatar att svara på kritiska frågor, det går såklart. Men mest känns det bara så otroligt fantasilöst Stockholm. En axelryckning. 

Byråvärldens valvaka är ofast som politik bör vara: seriöst, tråkigt, panelsnackigt och med genomtänka tankar. Upphackat med skämt och flams, ömsom svårt cringe, ömsom flabb. Innerstadens überkulturbarn Essy Klinbergs spaning om att Centerpartiet har två målgrupper – girlbossar i kostym och lantisar med kossor – är en skrattbomb i miniatyr. Precis som sketchen om ”hållbar trafficking”, där MP belönar grön transport av flickor. Jag fnissar mitt bästa antiwoke-fniss.

Allvaret då? Kajsa Ekis Ekman är sedvanligt skarpladdad när hon sågar partiernas affischers som återvändsgränder, i en mustig panel om valanalys: ”Massa bilder där Nooshi kramar folk. Jaha, vad är budskapet? Kramar är bra, mer kramar?”

Det förklarar kanske proletärlajvande V:s genomusla procent och valrörelse, i en samtid där de egentligen borde raketöka som en ren motreaktion på det som pågår: kramar är ute, batonger och hell seger är inne. Det går inte att komma runt det mörkrets hjärta.

Unges spaning börjar skava

Headline inför en publik bestående till största delen av provinsernas klichébild av unga, urbana rödgröna människor i senaste slit och släng-mode, är givetvis folkpartisten Jonatan Unge. För en miljon kronor på faktura. Han tar scenen som Marlon Brando i ”Apocalypse now”, om Marlon Brando flugit en Stukabombare fullastad med tjack. Unge går loss om att alla vita innerst inne är rasister och att man, som vit, måste parera den instinkten med intellektet. Annars börjar man skrika ”UT! UT! UT!” och ringa Jimmie för att fixa biffen. 

Det är roligt på riktigt. Men skrattet fastnar halvvägs när stadigt stigande staplar på väggen visar hur många, många svenskar som inte dammat av det parerande intellektet. 

För övrigt: bäst, tjusigast, roligast, mest påläst och rappast under kvällen är moderatorn Soraya Hashim. Honnör.

Och detsamma till dj Tommie X, enda genuint hippa på hela haket.