Selma Brodrej: Djurparker för tankarna till gamla tiders gränslösa fester

Det är något ovanligt kaosartat som försiggår på Sveriges djurparker detta år. Inhägnaderna fungerar inte som de ska, lappugglor flyger fritt över Djurgårdssundet och ”på något sätt” lyckades fem nära släktingar till människan fly från schimpanshuset i Furuviksparken under gårdagen. 

Djuren på rymmen talar sitt tydliga språk: människan har inte det som krävs för att hålla ordning i burarna. Jag, som för några år sedan avslutade en utekväll i Berlin med att bryta mig in på ”Zoologischer Garten”, är inte det minsta förvånad. Sir Väs var bara en bricka i ett spel som länge varit på väg att krackelera. 

På många sätt är jag glad över att det fortfarande finns vilda djur och inte bara nationalromantik på Skansen. Konceptet djurparker är ovanligt flippigt för att vara en del av den trygga och städade moderniteten. Det för snarare tankarna till gamla tiders etiskt gränslösa fester där kortväxta stod för underhållningen och en kalv med åtta ben visades upp på marknader i Blekinge. 

Med tanke på årets djurskandaler som både väckt skräck hos allmänheten och lett till att ett antal djur avlivats ger jag djurparkernas existens i nuvarande form högst två decennier till. Samhällets allmänna sanerings- och säkerhetsarbete med en ambition om att göra staden så vit och fräsch och trygg och tråkig som möjligt, har ingen plats för inhägnade rovdjur. 

I Schweiz fick samtliga kvinnor rösträtt först 1990. Rätt sent, för att vara en ”demokrati” i Europa kan man tycka. Jag skulle gissa på att ett liknande resonemang kommer gå att applicera på djurparkerna i framtiden; kunde man kolla på levande giraffer en vanlig lördag i Sverige 2022? What the fuck?