Det är inte första gången det sker stridigheter längs den långa ukrainsk-ryska gränsen. Tidigare har miliser, såsom den högerextrema Ryska frivilligkåren, gjort mindre räder in över gränsen. Nu var det istället ukrainska mekaniserade brigader med artilleriunderstöd och luftvärnssystem som attackerade.
De ryska försvararna hade initialt lite att sätta emot. Filmer sprids som visar hur unga män kapitulerar till ukrainska soldater. De ukrainska styrkorna rycker fram snabbt och undviker att låsas upp i stridigheter. Istället rör de sig förbi koncentrationer av försvarare. Framför den huvudsakliga anfallsstyrkan rör sig specialförband med syfte att leda in understöd och genomföra eldöverfall mot de panikartade reserverna som sätts in för att stoppa det ukrainska intrånget.
Förvirring och panik
På Ukrainakrigets andra front, internet, utspelar sig kriget i miniatyr. Här har krigshemligheter röjts på grund av mäns kåthet eller på grund av deras hävdelsebehov i Discord-chattar. Men inte ett ord har läckts om den här operationen. Inte ens USA säger sig ha vetat om den.
I det krypterade chattprogrammet Telegram råder det förvirring och panik. Ryska propagandakanaler med hundratusentals följare avfärdar tidigt anfallet som ytterligare en räd. Tidigt under torsdagen beskrivs det hur ryska flygvapnet lyckats driva tillbaka miliserna. När det står klart för dem att de ukrainska trupperna erövrat flera mindre samhällen och hotar den större orten Sudzha, börjar de tidigare inläggen raderas.
Den ryska krigskorrespondenten och proryska influencern Semyon Pegov, mer känd som WarGonzo, avfärdar till en början hela anfallet som ett pr-stunt som redan var nedkämpat, för att senare lägga över ansvaret för misslyckandet på överbefälhavaren för invasionen av Ukraina, Valerij Gerasimov.
Den ukrainska offensiven är något kvantitativt och kvalitativt annorlunda än tidigare räder.
Under fredagen inför Vlaidmir Putin en så kallad anti-terroroperation i oblasterna Kursk, Belgorod och Brjansk, som gränsar till Ukraina. Det innebär i praktiken att nu råder undantagstillstånd och att staten får större frihet att övervaka och begränsa civilas rörlighet. Detta är en bekräftelse på att den ukrainska offensiven är något kvantitativt och kvalitativt annorlunda än tidigare räder.
Fördummande eufori
Om det rådde panik i det proryska lägret, visar istället det proukrainska lägret upp en typ av fördummande eufori. Operationen tillskrivs möjligheter att vända hela kriget. Den svenska ekonomen Anders Åslund delade en film från en flera år gammal ukrainsk militärparad i Kiev och skrev: ”Ukrainska stridsvagnar på Kursks gator.” Även om det är praktiskt omöjligt för de ukrainska styrkorna att ha nått staden Kursk på den tiden, är hoppet förståeligt. Efter att den upphaussade ukrainska motoffensiven under sommaren 2023 utvecklades till en besvikelse, har kriget gått trögt för den ukrainska försvarsmakten.
En brist på mannar kombinerat med sinande vapenleveranser har gjort det svårt för Ukraina att hålla tillbaka de ryska trupperna. Republikanerna i USA blockerade till exempel länge större vapenleveranser. När det råder brist på både soldater och vapen, har Ryssland långsamt men systematiskt kunnat erövra mark. Den svåra situationen har skapat en cykel av defaitism där ryskvänliga aktörer fått luft under vingarna för att överge Ukraina, och Volodomyr Zelenskyj får kämpa för att upprätthålla stridsviljan. Det är ur detta perspektiv man måste förstå Kurskoffensiven.
Kan kalla in reserver
Det framstår som kontraintuitivt att i ett läge där det råder både brist på mannar och vapen välja att öppna upp en ny front. När överraskningsmomentet lägger sig och de ryska trupperna lyckats stabilisera försvaret, spelar det ingen roll att de ukrainska trupperna tagit mark av Ryssland. De måste försvara sig mot en fiende som är både fler till antalet och har ett övertag i eldkraft. Om målet för Ukraina är att faktiskt hålla det erövrade territoriet, måste de också försvara sig på platser som de själva inte kunnat förskansa. Det är riskabelt och kan komma att försvåra ett redan svårt läge.
Det är högst troligt att Ryssland kommer tvingas ta förband som befinner sig i Ukraina för att använda i Kursk, vilket skulle minska trycket mot de utsatta försvararna. Samtidigt är det fullt möjligt att Ryssland kommer använda värnpliktiga och reserver för att hantera situationen, då manskap som inte får skickas till Ukraina kan användas för att försvara ryskt territorium.
Skapar nytt förhandlingsläge
Det är oklart hur djupt Ukraina har som mål att gå. Det kan spekuleras att målet är att nå fram till Kursks kärnkraftverk för att besätta det på samma sätt som de ryska styrkorna gjort i Zaporizjzja. Ett annat möjligt mål är att komma så pass nära Kursk flygbas att artilleri enkelt kan tvinga bort det ryska flygvapnet.
Det finns en dynamik bortom slagfältet som hotar möjligheterna till en ukrainsk seger. Presidentvalet i USA utgör en tickande bomb för Zelenskyj för om Donald Trump vinner valet så kan det svåra läget snabbt bli katastrofalt. Inför ett påtvingat fredsavtal behöver Ukraina själva ha något att förhandla om.
Det går också att se detta djärva drag som desperation. Riskerna är stora med att använda soldater som behövs på annat håll för att uppnå en strikt politisk seger, men det är samtidigt i politiken som kriget avgörs. Om detta kan stärka den ukrainska stridsviljan och skapa hopp i omvärlden, inte minst i USA, om att kriget kan vinnas, så kan operationen visa sig vara värd sin kostnad. Misslyckas den så skyndar den på den utveckling som redan sker på slagfältet. En situation som på sikt innebär ett ukrainskt nederlag.
