I tredje säsongspremiären är galaxens gullduo helt plötsligt tillsammans igen. Utan förklaring och utan CGI-Luke. Anledningen är att Disney förlagt en viss den av handlingen i spinoffserien ”The book of Boba Fett”. Det här fick jag frustrerad googla mig till och upptäckte också att ”The book of Boba Fett” verkade jättetråkig – så orkade inte se den. Och det var jag långt ifrån ensam om – det tycks råda hyfsad konsensus om att den var just tråkig, sett till recensioner och betyg på IMDB. 

Det råder även rätt stor konsensus om att det mesta gått åt skogen sedan Disney köpte upp Lucasfilm och Star wars-världen. 

De tre sista filmerna i serien förvirrade bort sig i manushaverier och gjorde saker mot de älskade, ursprungliga karaktärerna som fansen aldrig tycks förlåta. Mark Hamill själv har pratat massvis om att han kände sig lurad av hela sista trilogin och hur den behandlade hans Luke Skywalker. Skådespelaren Adam Driver har också utryckt önskan om att världen bara ska glömma bort att han spelade senaste antagonisten Kylo Ren.

Så här kom ”The Mandalorian” in som en ny fräsch fläkt. Den hämtade mer från gamla westernrullar än laserfantasy – och i ärlighetens namn väldigt mycket från mangaserien ”Lone wolf and cub” (”Ensamvargen˝) från 70-talet. Skaparen Jon Favreau lyckades smälta in det i Star wars-sagan på ett ypperligt sätt. 

Disney har som bekant inte bara köpt upp Lucasfilm, utan äger även hela Marvel. De äger i princip allt och vill såklart mest tjäna dollars. Så likt sin Marvelvärld, där allt är ihopväxt i höften och handlingen utspridd lite överallt, gjorde de samma sak här. Och det är därför tittare som inte helt nördat ner sig i världen nu inte fattar någonting.