Kommentar: Det var de misstänkta spionbrödernas motiv att spionera för Ryssland

Medan den yngre brodern mest verkar ha agerat spring­pojke, har den äldre brodern haft tillgång till känslig information både inom den militära och civila underrättelsetjänsten och har enligt åklagaren sålt den till Ryssland. Med positioner högt upp i svenska myndigheter så har uppgifterna varit av ytterst känslig natur och konsekvenserna stora.

Köparen har inte varit den ­normala ryska civila underrättelse­verksamheten utan den militära – huvudstyrelsen för underrättelsetjänsten – mer känd som GRU. Nu när åtal väckts har den omfattande utredningen blivit offentlig. Tusentals sidor av förhör och tekniska genomgångar av USB-minnen, mobiltelefoner och datorer.

Jag hade förväntat mig en intrikat berättelse om ljusskygga typer, intelligenta operatörer och hemliga koder. Istället är det en målande beskrivning av vår samtid, av syskonrelationer och entreprenörskap. Och om att allt som betyder något är pengar.

Beundran och avundsjuka

Bröderna kom till Sverige med sin familj i ung ålder. De är uppväxta i Uppsala, en av Sveriges mest segregerade städer. En klyfta som även speglas i syskonens öden. Samtidigt som den äldre brodern landat dubbla universitetsexamina och chefsjobb på en myndighet så ­hoppade den yngre brodern av från både Polishögskolan och sina ­universitetsstudier.

När den äldre brodern får barn och bygger pool till sin mång­miljonvilla arbetar den yngre som assistent till deras sjuka pappa. När pappan dör drivs den yngre brodern in i en livskris. Den äldre brodern har alltid varit hans förebild och han har följt i samma fotspår – från intresset för basket som unga till polisutbildningen.

I hans förvirrade ­anteckningar kan vi läsa lösryckta ord om att hämta sina brorsöner från ­förskolan, pengatvätt och ­alternativa behandlingsmetoder mot depression. När hans bror gör raket­karriär lever den yngre brodern enligt egen utsago på sparpengar. Istället för arbete så sysslar han med egenstudier i filosofi och ­naturvetenskap. Han är ensam. Hans vänner har vuxit ifrån honom och hans sociala kontakter tycks vara storebrodern, dennes fru och vänner. Brorsbarnen verkar ständigt vara i hans tankar och han ser dem som sina egna.

Båda bröderna tänker på ­pengar. De är som två sidor av samma mynt. När den äldre brodern handlar med aktier och skickar in papper för att starta ett HVB-hem, räknar den yngre på att sälja cannabis och om det är möjligt att konkurrera ut Foodora. Den yngres anteckningar dryper av avundsjuka och irritation på det där sättet som endast går att känna gentemot ett syskon.

Kontantbetalade lyxhotell

Brottet de är anklagade för är mycket allvarligt. Döms de kommer de troligtvis spendera större delen av sitt vuxna liv i fängelse. Sättet brotten, enligt förundersökningen, är utförda på är inte geniala. Det hela är tvärtom mycket enkelt. Dokument har kopierats från jobbdatorn till USB-minnen som sedan tagits med hem. Den äldre brodern har gjort vissa försök att dölja vad han gjort. Den yngre brodern verkar inte gjort ­någonting sådant överhuvudtaget, på nivån av att man får intrycket av att han inte riktigt förstått vad de sysslar med.

Samma mönster går igen när man ser hur pengarna rör sig. Även om den yngre brodern verkar ha varit inblandad i både möten och transport av de dokument som säljs till GRU så lever han i en annan typ av ekonomisk situation än sin bror. Förutom en dyrare bil, som han motiverar med behovet att kunna få plats med sin fars rullstol, så lever han ett spartanskt liv. Den äldre broderns ständiga inflöde av dollarsedlar verkar mer utgöra ett problem då personer måste skickas att växla dem till kronor och sedan göra bank­insättningar i omgångar. Allt som är möjligt bör köpas med kontanter. Resor till Astrid Lindgrens värld eller lyxhotell för en romantisk weekend måste i möjligaste mån betalas med kontanter.

De tidigare spionskandaler som skakat Sverige har varit av annan karaktär. Inte i utförande men i hur det paketerats. Den nu avlidna Stig Wennerström motiverade sin försäljning av statshemligheter med att upprätthålla terrorbalansen i världen. Hans namne Stig Berling som också skickade hemligheter till Sovjetunionen identifierade sig i alla fall vid sin ålders höst som kommunist.

Ingen idémässig drivkraft

I fallet med de två bröderna – som båda förnekar brott – finns det inte tillstymmelse till idémässig drivkraft. Inget annat motiv än pengar framträder i förundersökningen. Familjen är sekulära iranier som tycks avsky regimen i hemlandet. Något hat mot Sverige eller Väst identifieras aldrig. Den enda politiska åsikt som framträder är en kritik mot mängden invandrare i Sverige och att Kanada verkar tryggare.

Även om brottet troligtvis har planerats och genomförts över lång tid så finns det ingenting som tyder på att det rör sig om något annat än en jakt på pengar. Istället framstår handlingarna bara som en typ av entreprenörskap eller småbrottslighet. Vid sidan av att sälja statshemligheter så drar den yngre brodern in pengar på att registrera domäner med myndighetsnamn och försöker sälja dem till de berörda myndigheterna. Den äldre brodern spekulerar i aktier och funderar på lukrativa investeringar.

Som att driva gigföretag

Vi kommer förmodligen aldrig få veta vilka dokument som sålts, men vi kan förutsätta att deras handlingar kan ha haft allvarliga konsekvenser. Människor har troligtvis utsatts för livsfara. Efter att läst förundersökningen får man intrycket av att de inblandade inte ser någon större skillnad på spioneri och på att starta ett gigföretag, eller dränera staten på pengar genom ett privat HBV-hem. Ännu en gång påminns man om att vi lever i en tid där många inte tror på något annat än pengar.