Christian ”Förtalsombudsmannen” Peterson säger det själv, när han triumfatoriskt ropar till kumpanerna efter att frilansjournalisten Mathias Wåg förts till ett skyddat rum, för att få frid undan kameratrakasserierna:
– Det blir bra content det här, på Wåg!
För vid sidan av högerextremisten Petersons nya företagsidé för att hemsöka och krossa meningsmotståndare – man förtalsstämmer den som kallar en nazist för nazist – handlar det endast om content. Cashen ska in. Det är ett levebröd, donationerna måste fortsätta swishas.
Förstår inte processen
Christian Peterson blir tillsagd redan i säkerhetskontrollen att där får han inte filma. Sedan blir han tillsagd igen, inne i rättssalen, av rådmannen. För den nya, unga generationens högerextrema torpeder uppvuxna på Discord och 4chan är politik och hela rättssystemet ett lulz. En dag i domstolen är ett meme. De förstår inte den juridiska processen, alls. De har ingen lust att förstå den. När den härligt torra byråkratin väl rullar ut sitt korrekta språk blir de Hitler Jugend-kammade ynglingarnas ögon tomma och blanka av ointresse. Som sockerstissiga tonåringar som kommer ner från en godisrush. Då öppnar de en energidryck och doomscrollar luren: Vad händer i min Telegramkanal, får jag några lajks, ser någon mig, stöd mig när jagar vänsterextremister!
VIDEO: Från Stockholms tingsrätt när ytterhögern stämmer sina motståndare för förtal.
Vad är en ”nazistpyssling”?
Okunskapen om, tja, allt, blir uppenbart under Förtalsombudsmannens andra stämning i Stockholms tingsrätt, där extremhögerdebattören Nick ”Nazistpysslingen” Alinia möter den kände komikern Bianca Meyer. De första 45 minuterna går ut på att rådmannen, en välsignad svensk äldre tjänsteman av klassiskt snitt, försöker förstå och reda ut vad den här bajsmackan handlar om. Nick Alinia fattar inte riktigt själv – han tycks inte ha skrivit eller ens läst sin egen stämning, utan gissar sig fram på varje fråga som slängs mot honom, okunnig om de mest basala rättsbegrepp. Som ”förlikning”. Meyers advokat, den hårdföra veteranen Monique Wadsted, massakrerar honom likt kulsprutescenen i ”Gudfadern” där den oförsiktiga och kaxiga Sonny överrumplas och skjuts ihjäl.
Ute efter propagandaeffekt
Nå, vad de här två fallen, de första i en förmodad strid ström, egentligen rör är inte viktigt för de som uttalat vill klogga igen domstolsväsendet med ändlösa processer. Förvisso är den Guldspadeprisade frilansjournalisten Mathias Wåg en prispokal för de bruna om de kan sänka honom. I decennier har Wåg granskat och exponerat Sveriges våldsammaste fascister. Nu blir han förtalsstämd för att han kallat den dråpdömde nazisten Dan Lindberg, tidigare Berner, för ”en av Sveriges ökändaste dömda nazister”.
Den professor Kalkyl-liknande Dan Lindberg vittnar via videolänk hemifrån sin gråa Ikea-soffa om hur riktigt dåligt han, som varit medlem i den rasideologiska föreningen Det fria Sverige, mår över att kallas för nazist. Så säger han, och sippar ur en röd mugg med vita hjärtan på, för att sedan förklara för rådmannen om de judiska globalisternas unika maktinflytande.
Beloppet nazisten Dan Lindberg får, om Wåg fälls när dom kommer den 9 juni, är några försumbara tusenlappar. Värdet i propagandan för de egna fansen är ovärderligt. För det man vill ha, förutom att skrämma människor till tystnad, är material till sina digitala kanaler. Man vill leka journalister och filma och fota för att kunna hänga ut och dreva mot alla som inte är på deras politiska spelplan, där borta så långt ut att man heil-slungat sig rakt över kanten ner i den mörkaste sörjan.
Riks och Bulletin på plats
Och tisdagen i tingsrätten blir just det spektakel som Insikt24:s Christian Peterson och hans närvarande gäng – trollfrilansaren Roger Sahlström för SD:s Riks räkning, Per Björklund och Mattias Dahlgren från Insikt24, Bulletins Isabelle Eriksson – hoppats på. En redigt stökig cirkus som kräver att sju uniformerade poliser och extra vakter tillkallas för att bevara lugnet. Högstadieeleverna på studiebesök som råkat pricka in just den här förhandlingen ser helt skräckslagna ut i tumultet. Det blir riktigt bra content när högerextremisterna aggressivt trakasserar Mathias Wåg, vanliga åhörare och media utanför rättssalens dörrar.
Och mig. Givetvis hatar de Dagens ETC, en uttalat rödgrön dagstidning som agerar blåslampa i röven på SD och annan brunhöger. Givetvis hatar de mig personligen, en uttalad antifascistisk journalist och halvinvandrare som aktivt bevakar deras förehavanden. Som enligt deras Tredje riket-filosofi ser degenererad ut.
Frustar, knuffas, skriker
När Christian Petersson sticker sin mobil rakt upp i mitt ansikte för att fota mig för tiotusende gången på en kvart, då tar jag den av honom som man tar godis från ett barn. Han börjar frusta, knuffas hårt, skriker. Efter kanske fem sekunder får han tillbaka den. Förödmjukad och kränkt drar han sig undan för att några minuter senare komma tillbaka beväpnad med sin långa svarta mikrofon som han använder för att slå av mig min keps.
– När jag gick i skolan fick jag lära mig att man inte har på sig kepsen inomhus, mästrar stövelslickaren.
Tingsrättens ordningsvakt gör inget.
Jag blev content åt en högerextremist.
Man kan säga att de vann. För det finns sånt som anses fint och rätt att göra. Sedan finns det verkligheten när en vilt stirrande brunskjorta flåsar en rakt i ansiktet. Jag ångrar inget.
Ett par timmar senare, precis innan fallet med den förmodade pysslingen Nick Alinia drar igång, kliver dock vakten in och säger till Christian Peterson att backa undan från mig. Då står den högerextrema aktivisten, som förra veckan attackerade dragskådisar på Dramaten, med sitt jätteobjektiv bara centimeter från mitt ansikte.
Kan gå till Högsta domstolen
Så hur slutade det för Nick Alinia och Bianca Meyer? Dagens andra fall, när kalabaliken dött och hejarklacken tröttnat och gått hem. Jo, där sköts huvudförhandlingen upp till januari 2024, efter att ordet ”nazistpyssling” yttrats ett 20-tal gånger av den kolugna rådmannen. För först måste nämligen en väldigt viktig detalj avgöras.
Ska stämningen gå som småmål, som Nick Alinia och Christian Peterson vill, för att de ska slipa betala rättegångskostnader om de torskar? Eller ska det gå som en vanlig tvist, vilket Meyer vill, då hon tycker att den dynamiska duon Alinia/Peterson vid en förlust gott kan få betala för stjärnadvokaten Monique Wadsted? Småmålssystemet skapades inte för komplexa yttrandefrihetsmål, argumenterar Wadsted, medan hennes motpart Alinia bläddrar i mobilen för att försöka förstå skillnaden.
Här saknas fullständig praxis och saken kan gå till Högsta domstolen. Det kommer förmodligen ta tid, men om det går så långt och praxis skapas till Meyers fördel, kan det vara så att spelplanen helt ritas om för Förtalsombudsmannens taktik att skrämma. Då måste den nazist som inte vill bli kallad nazist vara beredd på att förlora hundratusentals kronor i rättegångskostnader. Frågan är: Blir det tillräckligt bra content om det kostar så mycket?
