Andreas Gustavsson: Det här visar att regeringen slaktar integrationen i Sverige

– Faktum är att ingen svensk regering i modern tid har behövt arbeta samtidigt med så många, så stora och så svåra utmaningar. En del kriser är internationella, skapade av krafter utanför vårt land. Andra är i hög grad Sveriges egna. Både energikrisen och den dåliga integrationen är resultat av långvarig oförmåga att ta itu med problem i tid.

Han utvecklade:

– Vi lägger om migrationspolitiken och minskar invandringen, så att Sverige får en chans att klara integrationen av dem som redan har kommit.

”Starkare, rikare, bättre”

Han talade om en riktningsförskjutning, om ökad kravställan.

– Vi lägger om integrationspolitiken, med fokus på att alla ska lära sig svenska språket, att det alltid ska löna sig bättre att jobba än att leva på bidrag och att inga kvinnor och ungdomar ska leva under hedersförtryck.

Visst låter det här som en satsning? 

Ja, minskad invandring. Men också aktiv, politiskt beslutad integration. 

– Många kommer att bidra till att göra Sverige starkare, rikare och bättre, sa Ulf Kristersson.

– Integrationsproblemen präglar numera de flesta politikområden. Därför lägger regeringen om politiken.

Man blir gruvligt besviken

Det låter inte bara som satsning, det låter som massiv satsning.

Men den som bemödar sig att granska hur regeringens nya budget för åren som kommer möter upp regeringens egen retorik, kommer att bli gruvligt besviken.

De faktiska siffrorna krockar som en pansarkryssare mot det svultsiga budskapet.

Texterna i budgeten upprepar konsekvent statsministerns inkluderande anslag.

”Konsekvenserna av bristande integration påverkar hela samhället men drabbar särskilt de människor som lever i områden som karakteriseras av utanförskap och vars liv, frihet och livschanser begränsas på grund av var de bor.”

En korrekt beskrivning.

Men sedan kommer en ström av upplöst konsultsvenska.

”Regeringen ser även ett stort behov av att växla upp och institutionalisera integrationsarbetet för att åstadkomma långsiktighet och resultat.”

Till exempel.

Vad betyder det ens?

Försvinnande lite pengar

En budget kan alltid kokas ned till kronor och ören. Ofta är det enda sättet att ta sig genom labyrinten av utspel och löften. Så är det definitivt denna gång. 

Regeringen satsar ju inte alls på integration.

Det ser du själv.

Visst är det så att denna post varierar med Sveriges flyktingmottagning, som nu är mycket låg, och att en regering alltid kan hävda att andra delar av statens utgifter också har direkt verkan på integration, som rbetsmarknad. 

Men det som nu sker är även med detta beaktat en nedmontering.

Regeringen slaktar budgetområdet.

I diagrammet kan du se att satsningar – som andel av BNP, det vettigaste sättet att mäta en budget – ökade mot slutet av Fredrik Reinfeldts tid vid makten, att de fortsatte öka under Stefan Löfven med en spetsig topp runt flyktingkrisen. Men sedan har sådana satsningar dalat. Och med nuvarande regering rör sig denna budgetpost mot bottenplattan.

Regeringen tar oss till tre miljarder kronor.

Det är försvinnade 0,06 procent av BNP.

Pekas ut som problem

Det har inte varit lägre i modern tid.

Ändå skriver man så här i sin budget:

”Målet för området är att antalet människor som lever i utanförskap ska minska, att parallella samhällsstrukturer ska bekämpas, att det egna ansvaret att bli en del av samhället ska uppmuntras samt att människors trygghet och livschanser ska öka.”

Det går inte ihop.

Kvar blir bara att regeringen konsekvent pekar ut en viss grupp som problematisk. 

Utan att göra något alls för att lösa situationen.

Läs också:Andreas Gustavsson: Fyra dräpande diagram som förstör din helg (och framtid)