Anledningen till att elpriset nu rusar är komplex och handlar om hur elnätsmarknaden fungerar idag och hur priset på elen sätts. Därför kan det vara svårt för vanliga medborgare att veta vem man ska lyssna på, eller hur man överhuvudtaget ska navigera bland de populistiska utspelen.
Men ett sätt är att vända sig direkt till experterna – det vill säga forskare och andra som dagligen arbetar med frågor kring hur samhället bäst kan klara omställningen och säkra tillgången till prisvärd grön el i framtiden. (Det borde för övrigt vara en viktig målsättning även bland politikerna.)
Är det så som vissa nu hävdar, att Sveriges invånare – om vi inte bygger ut kärnkraften – kommer att få skyhöga elräkningar som tvingar oss att sluta leva vanliga liv med städning, dusch och morgonkaffe och allt vad det innebär? Nej, säger exempelvis Björn Sandén, professor i innovation och hållbarhet vid Chalmers och ledamot i Klimatpolitiska rådet. När Dagens ETC intervjuade honom för en artikel i februari kallade han pratet om mer kärnkraft för ”en skendebatt som snarare handlar om politisk positionering.”
Han och andra experter lyfter fram både billigare och mer effektiva sätt att lösa framtidens elutmaningar. Dessvärre får dessa lösningar, som vi strax ska återkomma till, inte alls lika mycket utrymme som kärnkraften i det uppskruvade debattklimatet.
Först och främst kan det vara bra att ha vissa klarläggande fakta på bordet.
1) Under ett vanligt år är det – tvärtemot hur det kan låta i debatten – ytterst få dagar som Sverige är beroende av inhemsk eller importerad el från fossila källor. Istället är vi en stor nettoexportör av el. De senaste åren har nettoexporten legat mellan 10 och 30 TWh, vilket kan jämföras med hur det såg ut 2003, då vi var en nettoimportör 90 procent av årets timmar.
Energimyndigheten förutspår dessutom att den svenska nettoelexporten kommer att öka från 25 TWh år 2020 till 35 TWh år 2023. Det beror främst på att vindkraften väntas öka kraftigt. Även solkraften ökar väsentligt, men då från betydligt lägre nivåer.
2) Även efterfrågan på el väntas öka rejält i takt med att allt fler delar av samhället elektrifieras. Då gäller det att vi klarar av att leverera tillräckligt mycket grön el för att klara effekttopparna som uppstår särskilt vid kalla dagar och när många vill använda el samtidigt.
Så hur ser då ett för klimatet, framtida generationer och enskilda elkonsumenter gynnsamt elsystem ut?
Förutom att vi har vattenkraften och den befintliga kärnkraften, som idag fungerar som reservkraft, är de flesta överens om att vi kraftigt behöver öka andelen sol- och vindkraft. Det här arbetet pågår men skulle kunna gå ännu snabbare.
När vi får mer väderberoende energikällor i systemet gäller det också att bygga ut lagringskapaciteten, så att den förnybara elen kan nyttjas de dagar solen inte skiner och vinden inte blåser.
Det här kallas av vissa för ”smarta elnät”, eller elnät som både kan hantera mycket vind- och solkraft och aktiva konsumenter som kan konsumera el när tillgången är stor. Även lokal elproduktion och så kallade ”off grid”-lösningar kommer – precis som storskalig energilagring – att få en betydelsefull roll i framtiden.
Runt om i världen pågår nu flera intressanta projekt inom dessa fält (Dagens ETC kommer att beskriva dem mer utförligt i ett kommande nummer). Och till skillnad från exempelvis koldioxidlagringsmetoden CCS – som visat sig fungera bättre på pappret än i verkligheten – handlar det inte om science fiction utan om tekniker som redan finns. Batteriutvecklingen har kommit långt. Storskalig lagring av grön el kan till exempel åstadkommas i nedlagda gruvor med hjälp av redan befintlig pumpkraftteknik. Vinnova gav nyligen det svenska bolaget Mine storage ett ekonomiskt stöd för att kunna ta den tekniken till marknaden. Batterier i elfordon kan, i takt med att de blir fler, fungera som lokala lagringsenheter och mata tillbaka el till hemmanätet vid behov.
Just nu pågår också en översyn av EU:s regelverk för att underlätta och öka lagringen av förnybar el.
Den ständigt återkommande debatten om kärnkraften kommer troligen inte hindra de framsteg som är på gång. Men självklart vore det olyckligt om dåligt underbyggda utspel tar fokus från det som kan göra bäst skillnad i arbetet för en mer hållbar värld. Tid är, som bekant, inget vi har i överflöd när klimatkrisen ska hanteras.