Vi behöver svar på krisen som både främjar fred och minskar vårt beroende av fossila bränslen, som är främsta orsaken till klimatkrisen.
Vi tror att ett fossilnedrustningsavtal (Fossil fuel non-proliferation treaty), med förebild i Icke-spridningsavtalet (Nuclear non-proliferation treaty, NPT) som syftade till att avvärja kärnvapenhotet, skulle kunna spela en roll i att säkerställa att denna omställning blir metodisk och rättvis, snarare än kaotisk och orättvis – vilket det finns tydliga signaler på att den skulle kunna bli.
Djupt insyltade
I kristider som denna framkallas känslor av sårbarhet och hjälplöshet inom oss. När priserna på gas och olja stiger till följd av auktoritära ledares handlingar oroas vi också över prognoser kring dyrare elräkningar framöver.
Det faktum att bränslepriserna nu drivs upp till toppnivåer samtidigt som världsledare uppmanas att eftersträva energioberoende från Moskva kan skapa nya drivkrafter att röra sig bort från fossilsamhället.
Större autonomi och kontroll – att producera ekonomiskt överkomlig, säker och hållbar energi så lokalt som möjligt – är nödvändigt för energisäkerhet.
För närvarande tillhandahåller Ryssland omkring 27 procent av Europas olja och 41 procent av gasen. Många globala energiaktörer är djupt insyltade i Putinregimen.
Oljegiganten BP har ägt en andel på nära 20 procent i det Kremlinkontrollerade Rosneft, värd omkring 14 miljarder dollar i slutet av förra året, medan rysk LNG (flytande fossilgas) är central i det franska oljebolaget Totals ”energiomställningsstrategi” där den utgör 14 procent av bolagets LNG-portfölj. Total har också en 20-procentiga ägarandel i det ryska gasbolaget Novatek.
Kan ändras snabbt
Detta beroende har ett högt pris. Shell ser ut att ta en förlust på ungefär tre miljarder dollar för sitt beslut att lämna sitt samriskföretag med Rysslands statskontrollerade Gazprom, medan BP kan förlora så mycket som 25 miljarder dollar efter att ha sålt sin andel i Rosneft.
Några regeringar visar vägen. USA:s president Joe Biden har förbjudit import av rysk olja och gas till USA, en åtgärd som matchats av ett brittiskt förbud mot ryska oljeimporter, medan EU har presenterat en plan för att minska ryska gasimporter med två tredjedelar inom ett år.
De här åtgärderna är betydande med tanke på att Ryssland är världens största exportör av råolja och petroleumprodukter. I slutet av förra året skeppade landet ut nästan åtta miljoner fat om dagen till globala marknader, enligt Internationella energirådet, IEA. Omkring 60 procent av Rysslands oljeexporter går till Europa medan åtta procent går till USA.
Åtgärderna är en viktig påminnelse om att det går att åstadkomma saker även i den värsta av tider. Svaret på det inflytande som vårt beroende av ryska fossilbränslen gett – ett lapptäcke av planer, snabbt upprättade inom EU och på andra håll – visar hur snabbt energipolitiken kan förändras.
Andra centrala organ, såsom Internationella energirådet, har också uppmanat EU att gå längre för att minska beroendet av fossila bränslen, exempelvis med en snabb utveckling av förnybar energi och energieffektivitetsåtgärder samt kortsiktigt en diversifiering av gasförsörjningen.
Inte okänd terräng
– Det är dags att vi tar itu med våra sårbarheter och snabbt blir mer oberoende i våra energival. Låt oss blixtsnabbt kasta oss in i förnybar energi. Förnybara energikällor är billiga, rena och potentiellt oändliga, och i stället för att finansiera fossilindustrin någon annanstans skapar de jobb här, säger Frans Timmermans, verkställande vice ordförande för EU:s gröna giv.
Det här är inte okänd terräng. Omställningsnätverket Rapid transition alliance har redan tagit fram en imponerande uppsättning aktuella exempel på hur vi snabbt kan omorganisera energisystem bort från olja, kol och gas. Opec-krisen, som i stor omfattning avslöjade regeringars beroende av fossila bränslen, följdes av ett uppsving i intresset för energieffektivitet och förnybar energi.
Reaktiva åtgärder kommer alltid att vara nödvändiga. Men snarare än att vackla från kris till kris skulle en ytterligare fördel med ett fossilnedrustningsavtal, som vi först föreslog 2018, vara att utfasningen av förorenande bränslen kan ske på ett enklare och mer rättvist sätt.
Själva förslaget inspirerades av 50-årsjubileet av NPT, vilket förhandlades fram mellan dess huvudparter på bara tre år, mitt under kalla kriget. Vi har lärt oss mer sedan dess och den nyare konventionen om förbud mot kärnvapen (Treaty on the prohibition of nuclear weapons, TPNW) har antagits som lag.
Avtalet för fossilnedrustning skulle ha tre huvudsakliga pelare: icke-spridning (att begränsa ytterligare produktion av fossila bränslen), nedrustning (avveckling av befintliga reserver och infrastrukturer) samt fredlig användning och en rättvis omställning.
Till att börja med föreslår fossilnedrustningsavtalet att det är en bra idé att sluta gräva när man befinner sig i ett hål.
Ju mer vi fortsätter att prospektera och producera olja och gas, desto djupare gräver vi ned oss i vårt beroende av fossila bränslen. Desto svårare blir det då att ta oss ur det och göra den nödvändiga omställningen för att nå internationella klimatmål. Att fortsatt låsa oss vid fossila bränslen och skjuta upp omställningen gör det också lättare för stora olje- och gasproducenter att hålla beroendeländer som gisslan.
Även om vårt förslag skulle innebära en snabb utfasning i många länder så skulle det förhindra ett plötsligt, abrupt och omstörtande stopp i ett enskilt land – vilket vi nu ser i Ryssland. Ett rättvist och regelbaserat tillvägagångssätt som tar hänsyn till historiska ansvarstaganden, nuvarande behov och kapacitet att ta fram alternativ, är ett betydligt mer lovande sätt att hantera den nödvändiga globala nedtrappningen av fossila bränslen.
Fossila bränslen är, så klart, i sig en källa till konflikt – vilket vi vet från oljekrig och petroleumrelaterat våld. Men de kan snabbt bli till vapen i andra konflikter, såsom i fallet med den ryska invasionen av Ukraina.
Att stoppa fortsatt prospektering och produktion innebär att mer energi och resurser kan flöda in i utvecklingen av förnybara alternativ, energieffektivitet samt satsningar på efterfrågeminskning. Genom en sådan utveckling kan vi också minska spänningarna i konflikter och öka chansen till fred. Ett fossilnedrustningsavtal är ett sätt att lägga grunden till en fossilfri vapenvila.
Översättning: Jenny Cleveson
