– Vi har skapat enormt mycket skolplatser i Sverige.
– Jag har väldigt svårt att se att det finns några som skulle vilja att det här försvann, för vi är en så otroligt stor sektor.
Med andra ord menar Academedia att: Vi är för stora för att kunna rubba. Det är ingen idé att försöka. Det är redan för sent.
Har han rätt?
Både ja och nej, men mest nej. Det stämmer så klart att ju större den privata skolmarknaden blir, desto krångligare för den som vill reformera systemet. Men att det redan skulle vara för sent stämmer inte. Det säger han för att han vill att vi ska tro att det är för sent. Att det är för sent är nämligen det enda argument som marknadsförespråkarna har kvar. Debatterna om sakfrågorna är förlorade, kvar återstår bara att skrämmas.
Men inte kan man väl skrämma sig till makt över politiska partiers demokratiska beslut? Jodå, det kan man. Men bara om medborgarna tillåter det.
Dyrt, krångligt – men möjligt
För politiker skulle en avveckling av marknadsstyrningen av skolan innebära stora problem. De skulle behöva trampa på väldigt ömma tår som sitter på fötterna till människor med enorma ekonomiska resurser för att driva lobbyverksamhet och med ett kontaktnät som sträcker sig långt in i de egna politiska partiernas innersta kärna. Här kommer det uppstå många lägen där politiker instinktivt lär vilja köpa bilden av att det är för sent.
Vi förstår dem. Sverige har satt sig i en väldigt svår sits. Men länder styrs inte som demokratier för att det demokratiska styrelsesättet ger möjlighet för smidigaste vägen till beslut. Syftet med demokrati är att stater ska följa folkviljan, inte att de ska följa de ekonomiskt starkastes vilja. Om man vill uppfylla de starkastes syften finns andra styrelsesätt som passar bättre.
För politiker innebär demokratin att utrymmet för snabba förändringar begränsas. Det är en bra sak. Aktiebolag har till exempel lagstadgade rättigheter som politiker måste förhålla sig till när de tar beslut. Att köpa ut skolkoncernerna från skolmarknaden kommer därför att bli dyrt, krångligt, jobbigt och obekvämt.
Men demokratins möjligheter kan inte begränsas bara för att något är svårt. Om medborgarna vill avveckla det världsunika svenska marknadsexperimentet då är det politikernas uppgift att säga hur det ska gå till och hur mycket det kommer att kosta. För en sådan sak kan det aldrig vara för sent. Det kan bara visa sig vara olika krångligt och olika dyrt. Sedan får medborgarna avgöra om den önskade förändringen är värd priset.
Vänta inte för länge
Vem ska styra över skolan, väljarna eller aktieägarna? Medborgarna måste bestämma sig för vad vi tycker i den frågan och hur viktig den här frågan är för oss, och sedan agera efter det.
Om vi medborgare inte gör något riskerar frågan att fastna i utredningar och i det vanliga förhandlingsspelet mellan partier. Då är risken överhängande att politiker allt mer kommer att acceptera Academedias bild av systemet: att det är för sent att ändra på det. Och ju längre tid den här processen tar, desto lättare kommer det vara för skolkoncernernas företrädare att sälja in den uppfattningen.
För skolkoncernerna växer nu i en aldrig tidigare skådad takt. Politikerna har tappat kontrollen över systemet. Det finns ett flertal exempel på kommuner med olika politiska majoriteter som vädjar till Skolinspektionen att säga nej till nyetableringar av grundskolor, eftersom de leder till nedskärningar i kommunens skolor, men Skolinspektionen tar ingen hänsyn till det här. De säger ja till i princip allt.
Tillsammans över gränserna
Kontrollen över skolväsendet är egentligen inte en höger-vänster-fråga. Man kan vara för att marknadsmekanismer ska styra i de flesta sektorer, men mot att marknadsmekanismer ska styra i skolan. Det är viktigt att vänstersympatisörer inte låter meningsskiljaktigheter i andra frågor skrämma bort medborgare som i övrigt har sina sympatier i mitten, eller till höger, från att känna tillhörighet med kampen mot marknadsstyrningen av skolan.
En majoritet av alla partiers väljare är redan emot marknadsskolan, och i det offentliga samtalet har allt fler borgerliga debattörer anslutit sig till den här linjen. Det finns alltså goda skäl att tro att marknadsskolan faktiskt kan försvinna, vad Marcus Strömberg än säger till pressen.
Demokrati måste få ta tid. Att ändra på politiska partiers partiprogram måste få ta tid. Men tid är något som vi har allt mindre av i den här frågan. Att genomföra folkviljan blir dyrare och dyrare för varje nyetablering av koncernernas skolor.
Här har vi medborgare – tillsammans över blockgränserna – en viktig roll att fylla. Vi måste skicka tydliga signaler till de politiska partierna att vi inte tänker skrämmas av påståendet att det är för sent.
För det är inte för sent. Men det är bråttom!
