Själv drabbades jag av fullskalig sekundärskam.
”Han gör allt fel”, lyckades jag kvida fram.
Alla vet att uppmärksamhet göder en stalkers beteende. Även Richard Gadd – seriens skapare – vars personliga berättelse skildras i ”Baby Reindeer” .
Ändå räckte inga varningsflaggor för att hålla honom borta från den vandrande katastrofen Martha.
I tv-serien dissekerar Richard Gadd med närmast brutal transparens sitt irrationella och destruktiva beteende: Hur han aldrig borde gett Martha ens ett lillfinger. Hur han istället gjorde precis tvärtom – och blev beroende av hennes bekräftelse.
Och kanske handlade min reaktion framför datorn om just detta, om hur effektivt Richard Gadd lyckas skildra den skamfyllda dubbelheten. Å ena sidan: Plågan i att tvingas utstå påstridig uppvaktning. Å andra sidan: Att över huvud taget bli sedd. Även när det i hans fall resulterade i 41 000 mottagna mejl och 350 timmar röstmeddelanden.
Richard Gadd skildrar också hur hans trauma från tidigare sexuella övergrepp, utförda av en äldre man i maktposition, fullkomligt trasat sönder hans psyke, och hur detta påverkat hans relation till stalkern.
Och är det något ”Baby Reindeer” visar är det att det aldrig finns ett perfekt offer. Hur mycket du än ”uppmuntrat” din förövare är det inte ditt fel när den passerar dina gränser.
Men vad många tittare verkar ha missat är att ”Baby Reindeer” inte bara lyckas skildra ett mångbottnat offer, utan också visar djup medkänsla för stalkern Martha.
I både tv-serien och i intervjuer uttrycker Richard Gadd mycket tydligt att han inte ser stalkern som en skurk – snarare ett offer för psykisk ohälsa. Martha är inte skildrad genom hämndbegär, utan genom medkänsla.
Men det nyanserade porträttet av stalkern har tyvärr gått många tittare förbi. Istället har nätdetektiver grävt djupt ner i sociala medier-flöden för att hitta verklighetens Martha och mannen som utsatte Richard Gadd för sexuella övergrepp.
Det har hänt förut.
Till och med av den inte alls lika uttalat självbiografiska tv-serien ”Fleabag” blev fansen så besatta av att ta reda på sanningen bakom berättelsen att skaparen Phoebe Waller-Bridge i intervjuer sagt att hon ångrar att hon inte var bättre på att skydda sina närstående från spekulationer.
Historier som är det minsta verklighetsbaserade kommer alltid att locka nätdetektiver att försöka hitta sanningen. Ändå lyckades inte Netflix förutspå att det skulle hända.
Netflix hantering av ”Baby Reindeer” är därför häpnadsväckande naiv. I intervjuer om ”Baby Reindeer” har Richard Gadd berättat att han lagt ner stor möda på att anonymisera stalkern för att skydda verklighetens Martha från onödig uppmärksamhet.
Ändå finns tillräckligt med detaljer om stalkerns liv och meddelanden i tv-serien för att ge de målmedvetna privatgrävarna underlag. Nu menar de sig ha identifierat kvinnan – och har ironiskt nog – börjat stalka henne.
"Jag är offret", sa kvinnan som hävdar att hon är den verkliga Martha, när hon nyligen lät sig intervjuas i Daily Mail. Hon berättade att hon blivit dödshotad.
Kanske väntar också ett juridiskt efterspel. Förra veckan blev skådespelaren och regissören Sean Foley falskt anklagad för att vara inspiration till mannen som utsatte Richard Gadd för sexuella övergrepp. Något som serieskaparen bakom ”Baby Reindeer” snabbt gick ut och dementerade.
Den utpekade Sean Foley skrevdå på X att han informerat polisen om händelserna och att alla ärekränkande och hotfulla inlägg mot honom kommer att utredas.
"Snälla spekulera inte i vem någon av de verkliga människorna kan vara. Det är inte meningen med vår show" uppmanade Richard Gadd på Instagram. Det har han helt rätt i. Det skymmer sikten för den mångbottnade seriens ärende.
Men historier som är det minsta verklighetsbaserade kommer alltid att locka nätdetektiver att försöka hitta sanningen. Det är direkt slarvigt Netflix sida att inte ha förutspått detta.
Lösningen hade varit enkel: Att ändra fler detaljer.
