Kommentar: Det är inte harmlöst när IDF slungar eld med en katapult

En film så otrolig att jag först var övertygad om att den var skapad av artificiell intelligens.

Man kan enkelt säga att varje krig utkämpas på minst två nivåer. Den ena nivån är väldigt konkret och sker på marken, i luften och till havs. Verktygen är stridsvagnar, flygplan och örlogsfartyg. De som ska betvingas med dessa verktyg av förstörelse är kroppar. Höjder ska erövras och städer ska intas. Denna materiella dimension av kriget är den som syns tydligast. Därför står den i förgrunden i vår förståelse av kriget. Det är den dimensionen som romantiseras, fruktas och inte sällan dyrkas. 

Men myntet har två sidor och den andra skulle man kunna argumentera för är mer central, effektivare och troligtvis farligare: krigets psykologiska dimension.

Visa sin överlägsenhet

Krig handlar om att uppnå politiska mål. Trots doktriner och planer för annat tenderar krig att bli en utnötning eller utmattning av fienden. Vilket land eller folk kan eller orkar längst delta i kriget? För att man ska kunna fortsätta kriga och för den delen vinna krävs det att ens egna soldater och civilbefolkning accepterar krigets existens och tror på det som projekt. Därför behöver staten motivera sitt folk och cementera dess nödvändighet. För att besegra någon krävs det att det motsatta slår rot hos fienden. I den psykologiska krigföringen behöver man därför visa sin egen moraliska och tekniska överlägsenhet gentemot fienden. Motståndaren får inte tillskrivas skicklighet och dess politiska ambitioner måste förstås som orättfärdiga och eventuella framgångar beror på svekfullhet eller list. 

Utöver detta kräver kriget i någon mening att fienden också upphör att vara fullständiga människor. Det krävs för att vi som människor ska klara av att döda varandra. Detta är en fundamental del av kriget och något som både uppstår organiskt över tid men också något som stater behöver underblåsa. 

Irreguljärt psykologiskt krig

En tendens som kan ha katastrofala effekter. Det finns ett direkt samband mellan avhumanisering och fenomen som tortyr och folkmord. Processen som leder fram till dessa fruktansvärda handlingar växer fram i en sakta psykologisk förflyttning hos förövarna. Den mest grundläggande formen är att man börjar referera till gruppen som monster eller djur. Under denna process berövas de sin rätt till integritet och agens för att slutligen kunna beröva dem kollektivt sin rätt till liv.

Historiskt har den psykologiska krigföringen framför allt varit hanterad av staten. Med sociala medier sker det istället ett irreguljärt psykologiskt krig. Sedan Israels invasion av Gaza har vi sett hur män tvingas sitta nakna utomhus, bostadskvarter som förintas samtidigt som soldater leker att de är och badar på stranden, otaliga filmer på soldater som skrattande prövar kvinnors underkläder och tar familjefoton från palestinska hem. 

Materialet postas på Facebook, Telegram eller X. Filmer som i sin ensamhet kan framstå som udda, omogna eller märkliga men som i sin helhet bildar en solid front på det psykologiska slagfältet. En front som inte sällan leder fram till att man kan motivera nationen till folkmord. Att ens militära handlingar inte är på riktigt, att förstörelsen kan skrattas åt, förutsätter att de som dör på andra sidan inte är riktiga människor. Det är så ett folkmord kan börja.