Inkomna läsarmejl till Dagens ETC från vuxna och yrkes­grupper som lärare visar att granskningen De uthängda tjejerna fungerar på ett folkbildande sätt. Över Discord möts tusentals svenska användare. I slutna kanaler och gemen­skaper träffar du användare med samma intressen, ofta dator­spel som ”Fivem” och ”Counter-Strike”, eller en ­produkt som en tv-serie. Det går snabbt med text- och röstkanaler som uppdateras flitigt. Du kan skriva textinlägg, lägga upp bilder, dela vidare länkar. Vad du kan göra exakt styrs av ­vilken rank eller roll du har i specifika kanaler och servrar.

Hierarkierna är inbyggda, du är alltid sorterad efter din roll. I många kanaler varvas allvar med skämt, och eftersom användare oftast är anonyma kan du vara vem du vill, skriva vad du vill. I en självförstärkande behållare är det ett recept för snabbt tilltagande radikalisering. Det måste hela tiden bli mer, växa och bli värre. Och du tappar snabbt perspektiv. Det är naturligt isolerande att få höra att allt är någon annans fel och att era olikheter är så stora att ni aldrig kan eller får mötas. Discord blir lätt en fantasivärld där du är ensam tillsammans med andra.

Brutal rasism och kvinnohat används för att bygga giftiga gemenskaper. Vuxna har ingen koll och de unga ­användarna skulle aldrig berätta om online­världen självmant. Det är inte ens säkert att de skulle ha språket att göra det även om viljan fanns där, för så väsenskilt är ordval, betydelser och språkstrukturen. Det är en antisocial kidnappning av tusentals unga killar och barn.

Vuxna, kanske framför allt män, behöver veta så mycket som möjligt om nätmiljöerna som är svåra för unga killar att undvika. Hatets motgift är kombinationen av insyn, kunskap och motstånd. Och användare som annars är kroniskt online kan med enkla medel, som samtal med andra människor, ta del av mer värme och solidaritet i verkliga livet. Det första steget är att se, förklara och synlig­göra de osynliga banden som knyter alla samman.