Snart kom det fram att beslutet – i alla fall till en början – bara gäller i USA. EU har regleringar som gör det svårt för sociala medier-jätten att genomföra ändringar relaterade till arbetet med källkritik. Ändå var analysen från förståsigpåarna glasklar: för att blidka Donald Trump gör Mark Zuckerberg som sin frenemy Elon Musk och släpper trollen fria.
Precis som på den sistnämndes X kommer oberoende organisationer för faktagranskning – som i nuläget sätter varningstexter på inlägg som kommer från tvivelaktiga källor eller innehåller rena falskheter – att ersättas med så kallade ”community notes”, ett system där användarna själva upplyser varandra om eventuella faktafel.
Men även om en X-fiering av Facebook och Instagram knappast är önskvärd (Musks plattform är numera ett avgrundshål bestående av nazism, AI-slop, ännu mer nazism, samt ägarens patetiska försök till humor) är just den här förändringen knappast något som borde oroa folk. Jag tror till och med att den kan vara bra.
Först och främst är det inte X avsaknad av officiellt sanktionerad faktagranskning som gör det till en outhärdlig plats. Det är en fråga om moderering, alltså vilka inlägg som hamnar högt upp i flödet (de värsta sakerna du kan tänka dig), vilka som inte gör det (alla försök till sansad diskussion), och vilka som tas bort (skämt om Musk).
Detta arbete – som utförs av både algoritmer och människor – kommer Meta inte att sluta med, även om de flaggar för att de kommer att bli mindre strikta än vad de är idag. På ett plan är det bra. Vi kommer förmodligen även i fortsättningen slippa det värsta rashatet och porrbottarna (i alla fall i den utsträckning det förkommer på X, allt annat skulle vara dåligt för business). På ett plan dåligt. Facebook har gjort sig kända för att gömma inlägg som är kritiska till exempelvis Israels folkmord i Gaza, och att detta skulle ändras får ses som osannolikt.
Meta började använda sig av externa faktagranskare i kölvattnet av Trumps valvinst 2016. Inte konstigt: det gick inte att öppna en tidning utan att mötas av rubriker om falska nyheter och desinformation. Initiativ som Metros ”Viralgranskaren” och dess internationella motsvarigheter hyllades enhälligt som sanningens försvarare. Trycket på Zuckerberg att göra något åt alla lögner som frodades på hans plattform var stort.
För det var ju de ryska fejkkontona som hade gjort att Hilary Clinton förlorade valet. Det hade inte alls att göra med att hon representerade status quo, hade röstat för Irak-kriget, eller att hon var en av Amerikas minst omtyckta personer någonsin
Politiska förslag? Helt onödiga! Det räcker att sätta etiketten LÖGN på den andra sidans inlägg, då kommer folk fatta!
Och det var inte bara i USA. Även i Sverige och i resten av västvärlden blev narrativet om de falska nyheterna som demokratins främsta fiende nästintill allomfattande. Det var inte alls utförsäljningen av välfärden och förvandlingen av folkhemmet till snabblåneparadis som gjort att folk lämnat sossarna för SD, det var memes och misinformation. Politiska förslag? Helt onödiga! Det räcker att sätta etiketten LÖGN på den andra sidans inlägg, då kommer folk fatta!
Att spä på paniken visade sig dessutom lukrativt. Ett antal svenska journalister lyckades göra karriär på det. När Metro gick i graven 2019 startade Viralgranskarens gamla redaktion Källkritikbyrån AB, ett bolag vars främsta inkomstkällor är dels faktagranskning för Meta i Sverige, dels föreläsningar där åhörarna får lära sig att allt som står på internet inte är sant.
Problemet med den förstnämnda av dessa kassakor – och anledningen till att få kommer att sakna faktagranskarna när de försvinner – är att alla redan från början vetat om det sistnämnda.
Folk är inte korkade. De vet att allt som står på internet – och allt som Jimmie Åkesson och Donald Trump säger – inte är sant. De struntar i det. Inlägg där journalister med självgod uppsyn upplyser dem om att de är dumma i huvudet gör dem bara mer förbannade.
Självklart är det bra att vara källkritisk. Det är också bra att dricka vatten och deklarera i tid – men om någon står och skriker det i örat på en leder det snabbt till att man blir irriterad. Om det här innebär början på slutet för faktagranskarna är det något som borde välkomnas, inte begråtas.
