Detta stycke har jag läst och citerat så många gånger att jag kan det utantill. Orden är Nina Björks och jag håller med om allt. De är tagna från den text hon publicerade 2017 i Dagens Nyheter i samband med att rutavdraget fyllde 10 år. Egentligen behöver det aldrig mer skrivas någon text om varför rut-tjänster i form av städning av privata hem är ett otyg efter denna text. Men jag ska göra ett eget försök nu när det den 1 juli 2022 gått 15 år sedan införandet av rut.

Jag har själv många gånger funderat på vad det är som gör att jag reagerar så kraftigt på att vissa människor inte bara ser sig nödgade att leja bort sådant som ingår i att vara människa, men också att de gör statligt finansierade avdrag för det. Jag har också funderat på alla de argument som försvararna av hushållsnära tjänster brukar använda. Är det inte bra att vi skapar sysselsättning? Rut-tjänster utförs av grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Svarta jobb förvandlas till vita jobb. Är inte alla arbeten värda lika mycket? Det är kränkande mot de som arbetar med städning att kalla det pigjobb. 

Men så ser jag Netflixserien ”Maid” och påminns om att det handlar om människosyn. Det handlar om ett ojämlikt samhälle, där de starka nyttjar och utnyttjar de svaga, där de som redan har allt förväntar sig att få ännu mer och de som inte har något ska göra sig beredda på att förlora ännu lite till. 

Det finns en scen i ”Maid” som är skakande i sin minimalistiskt fulländade bild av klassamhället i praktiken. Den ensamstående mamman Alex har precis lämnat över sin dotter till hennes pappa över Thanksgiving-helgen. Själv har hon fått låna en bil för att kunna ta sig till det stora luxuösa huset som hon ska städa. Hon går tyst in genom panoramadörren, stänger dörren om sig. Det barnlösa paret som bor där talar med varandra, förbereder avfärden till en middag hos vänner, med sju medhavda pajer som ändå ingen kommer att äta, de ska ”tittas på”. Alex är där, men ändå inte. Ingen tittar på henne, ingen hälsar på henne, ingen låtsas om henne. Tills Alex själv säger ”Hej”. 

Precis innan paret lämnar sitt hus, harklar sig Alex och säger att sist hon var i huset och städade, såg hon att fogarna i gästbadrummet var smutsiga och att hon skulle kunna komma tillbaka morgonen därpå och rengöra med blekmedel när ingen är hemma, eftersom det luktar så starkt. Hon gör det, men först efter att frun i huset försäkrat sig om att hon inte behöver betala helgtillägg.

Jag tänker på den scenen och jag tänker på den situation som inte bara seriens Alex befinner sig i, utan på alla de kvinnor som kämpar för att ge sig själva och sina barn ett drägligt liv. Ibland talas det om att det saknas ideologi i den politiska debatten, vare sig det är i riksdagen eller runt köksbordet. Kanske saknas samtal om etik och moral ännu mer.

Så vad handlar mitt rut-motstånd om? Det handlar om att inte acceptera att de som har pengar att köpa sig fria från hushållsarbete de tycker är tråkigt eller tidsödande dessutom ska belönas för det genom att inte betala arbetet för vad det är värt. Det handlar om att även vänsterpolitiker är skyldiga till det som Katalys visar i sin senaste rapport, att ”De rikaste 20 procenten använder nära hälften av de medel som ges av staten i skattereduktion för underskott av kapital och köp av rot- och rut-tjänster.” Även i Riksrevisionens granskning av konsekvenserna av rut-avdraget (RIR 2020:2) kan man läsa att den tiondel av hushållen som har högst disponibla inkomster under 2017 svarade för 40 procent av det totala avdragsbeloppet. Den största rut-tjänsten var 2015–2017 städning och stod för 80 procent av avdragsbeloppen.

Det är inte bara det att vi värderar hushållsnära tjänster lägre än andra arbeten, det finns även en värdering av människorna som utför tjänsterna. Rut-avdraget handlar om att de som bokstavligen inte vill skita ner sina egna händer, med glädje låter andra göra det åt dem, men inte tycker att de är värda att ersättas för sitt arbete utan att statens pengar skjuts till. För som Nina Björk så klokt sammanfattar det: 

Låt oss komma ihåg att även de mest strikta ekonomiska resonemang alltid bara är strikta ekonomiska resonemang inom en viss ordning – en ordning som i sin tur alltid rymmer föreställningar om, och som alltid får konsekvenser för, vilka slags människor vi är och bör vara och vilka slags liv vi kan och bör leva.