Kommentar: De nordiska skogsbolagen skapar vattenkris i Uruguay

Dessutom dricker hushållen vatten med stora mängder av salt eftersom dricksvattnet blandas med floddeltat Rio de la Platas salta vatten. Kranvattnet är för salt för maten och den som vill att koppen mate ska smaka som vanligt måste använda dyra flaskor importerat vatten.

Argentina erbjöd ett helt fartyg laddat med miljontals kubikmeter dricksvatten samt ett portabelt reningsverk för att ta bort saltet från havsvattnet och göra det drickbart.

Men den uruguayska regeringen, en nyliberal koalition av flera högerpartier, tackade nej: ”Det behövs inte, vi ber för vattnet.” Och presidenten Luis Lacalle Pou, en from katolik, sågs i domkyrkan där speciella mässor hölls för att be för vattnet.

Det har gjorts insamlingar för att ge folk som bor på gatan buteljerat vatten. Pensionärerna med de lägsta pensionerna har fått subventionerat vatten.

Folk har uppmanats till vatten­ransonering – att inte duscha varje dag, att återanvända vatten för att tvätta kläder och vattna blommor, att inte ge barn eller hushållsdjur kranvatten eftersom den höga salthalten kan ge diarré och andra tarmsjukdomar.

Men det paradoxala är att Uruguay ligger över Guarani-akvifären, en av världens största sötvattenreserver. Vattensystemet sträcker sig under Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay på en yta motsvarande 1,2 miljoner kvadratkilometer och förser hundratals städer med dricksvatten.

107 miljoner liter per dag

Länge hade Uruguays 3,5 miljoner invånare inte något behov att det vattnet. Men allt ändrades när det två stora skogsbolag, finska UPM och svensk-finsk-chilenska Stora Enso, etablerade sig i landet.

UPM startade sin första fabrik 2007 och mottogs till en början med skepsis och oro. Argentinska demonstranter stängde av broar och vägar för att stoppa etableringen eftersom det riskerade att förorena Uruguayfloden, som skiljer länderna åt.

Landets eukalyptusskogar, planterade av UPM, behöver enorma mängder vatten, ett träd behöver 20 liter vatten om dagen. UPM:s vattenbehov är mer än 107 miljoner liter vatten per dag, mer än vad 44 miljoner människor behöver dagligen.

Men det är inte bara pappersfabriker som är de stora bovarna i krisen – ris- och sojaodlare har också vattentörstiga grödor och landets vattenresurser håller på att sina.

För att kunna garantera att både befolkningen och företag har tillgång till vatten behövs genomgripande infrastrukturella förändringar, nya vatten­depåer och en väg bort från beroendet av regnvatten. Men ingen regering är beredd att satsa de stora summor som detta skulle kräva.

Hotar jordar och ekosystem

Uruguays lantbruk och boskapsskötsel har behållit landet i en semipastoral idyll, det som Rousseau längtade till när han skrev om den gode vilden.

Men den romantiska bilden av ett land med stora ytor och ridande gauchos som driver mängder av djur till betesmarken är numera en fiktion.

Kor lever instängda i boxar och får inte längre tillgång till gräs. Deras kött saknar både smaken och den marmorering som min barndoms fria kor hade.

Skogarna av eukalyptus, som planterades av UPM och Stora Enso, dränerar jorden på näring – och jordens kvalitet förändras så att hela ekosystemet riskerar att slås ut. Som vattenkrisen visar nu, påverkar alla förändringar i landets ekonomi framtiden på ett oåterkalleligt sätt.

UPM har startat ytterligare en ny fabrik och kommer att köra ett eget tåg som kommer förändra Montevideos landskap för alltid. Dessutom måste hamnen utvidgas för att ta emot de stora båtarna som ska lastas med eukalyptusträ som behövs i Europa för att tillverka papper. Både toalettpapper och tidskrifter tillverkas av detta trä.

”Inte torka – det är plundring”

De som har fått lämna hus och mark för att göra plats för det nya tåget är inte nöjda och många har gått ut och demonstrerat. Avtalet mellan den uruguayska regeringen och UPM har varit till största delen hemligt, men både regeringspartierna och oppositionen har lagt sig platta inför UPM:s krav.

Motståndet mot UPM är helt utomparlamentariskt och mycket kreativt – de vet att de inte kommer att åstadkomma stora förändringar eftersom kontraktet mellan Uruguay och UPM undertecknades av både företagsledare och politiker och att en hel bataljon av advokater kontrollerade varje paragraf. Både strejker och förseningar kan tvinga Uruguay att betala höga skadestånd.

Men just nu öppnas nya motståndsfickor och graffitin överallt säger det som många i Uruguay tänker: ”UPM, bort från vårt vatten.”

Och folk demonstrerar med tomma vattenflaskor och skriker: ”Det är inte torkan, det är plundring!”