Kommentar: De iranska raketerna möts med jubel i Jordanien

Sedan kom det. Irans svar på den israeliska attacken som tog livet av Hizbollah-ledaren Hassan Nasrallah, eller kanske var det en reaktion för lönnmordet på Ismail Haniyeh tidigare i somras. Oavsett motiv – hämnden såg ut som en kaskad av missiler under kvällsbönen som flög över Jordaniens luftrum. 

På utsiktsplatsen nedanför min balkong samlades förbipasserande i tystnad när den första vågen av eldregn inleddes. 

Så fort bönen tystnade, utbröt jubel.

Bara ett par timmar tidigare hade en väninna till mig skämtat om att kriget snart skulle komma till Jordanien också. Jag sa bestämt emot henne.

– Vi fördrevs från Palestina, och nu ska vi fördrivas härifrån med, sa hon. 

Hon tillhör en av de miljoner palestinier vars familj tvingades fly till grannländerna till följd av Israels våldsamma bildande 1948. Hon bär en ihålig karta i guld över Palestina som en berlock runt halsen, och drömmer om att få åka tillbaka. Jag vet att hon var en av dem som jublade under kvällen. 

När militären i april sköt ner iranska missiler i en mildare attack mot Israel, var det många i befolkningen som såg det som ett svek

Sedan kriget i Gaza bröt ut har Jordanien balanserat på en knivsegg. Folket och regeringen har verkat som totala motpoler. På gatorna har det hållits veckovisa protester som kräver Palestinas befrielse, medan det från parlamentariskt håll varit betydligt svalare. 

När militären i april sköt ner iranska missiler i en mildare attack mot Israel, var det många i befolkningen som såg det som ett svek. När en 39-årig jordansk man öppnade eld på Allenby bron – gränsen mellan Jordanien och Västbanken – och dödade tre israeliska soldater, firade Amman-bor på gatorna och hyllade honom som en martyr. 

Det är inte för att araberna är ondskefulla terrorister som de firar när en kraftig hämnd flyger över deras luftrum – det handlar snarare om ett folk som är fångade i ett nät av historiska oförrätter och politiska realiteter. Man uppskattar att 60 procent av Jordaniens totala befolkning har palestinska rötter, vilket gör att känslorna kring konflikten i grannlandet är djupt personliga och svåra att ignorera. 

För att komplicera det hela ytterligare har Jordanien sedan 1994 varit bundna till ett fredsavtal med Israel, en överenskommelse som garanterat säkerhet genom flera krig i regionen. Samtidigt är det en deal som många människor i landet rent ut sagt avskyr, och vill se ett slut på. 

Det är därför bilarna börjar tuta våldsamt när den andra vågen av iranska missiler återigen fyller himlen. För många här är attacken mer än bara en show – det är en påminnelse om det palestinska motståndet och ett bevis på att Israel inte är oåtkomligt. 

När den andra vågen raketer flyger över våra huvuden är det tydligt att konflikten inte bara är något som händer på avstånd, den lever här, mitt ibland oss.