Men framförallt har Jenna Ortegas surt stirrande Wednesday på mycket kort tid blivit en älskad tv-ikon, och fått det att rapporteras om en trend: ”Deadpan it girls”. Uttryckslösa och omåttligt populära tjejer.

”Äcklig luft”

För samma vinter som ”Wednesday” slog tittarrekord fick skådespelaren Aubrey Plaza sitt stora genombrott i en av huvudrollerna i ”White lotus” andra säsong. Amerikanskan, vars signum är att leverera torra sarkasmer med uttryckslöst ansikte, kan sägas utgöra en slags prototyp till Jenny Ortegas Wednesday.

I rollen som den misantropa April Ludgate i komediserien ”Parks and recreation” excellerade Audrey Plaza redan för drygt tio år sedan i konsten att leverera världsföraktande repliker med nollställt ansikte:

”Luften är så frisk. Det är äckligt.”

”Jag lyssnar egentligen bara på tysk dödsreggae. Och halloween-ljudeffektskivor från 1950-talet. Och Bette Middler, så klart.”

I ”White lotus” använde Aubrey Plaza ett liknande avtrubbat minspel för att gestalta rollen som den intelligenta men sura Harper, som hamnat på ett lyxhotell totalt omgiven av idioter.

I svensk kontext är Saga Norén (Sofia Helin) i tv-serien ”Bron” ett exempel på en kvinna som blivit oerhört populär för sin oinsmickrande personlighet och direkta tilltal. Även om hon saknar de morbida inslagen och människoföraktet hos Wednesday Addams och Aubrey Plazas karaktärer känns det torra uttrycket igen.

Som i scenen där Saga är på middag och värdinnan frågar:

”Vill du ha receptet?”

”Nej tack, det var inte gott”.

Frågan är varför dessa nollställda kvinnor i populär­kulturen blivit så älskade, när allt de signalerar är att de föraktar mänskligheten.

Otrevlig värme

Psykologen Martina Paglia är en av de som under vintern försökt dissekera Wednesday Addams popkulturella ­omåttliga ­populäritet.

”Ur ett psykologiskt perspektiv kan Wednesday Addams mörka och okonventionella karaktär tilltala människor som känner att de inte passar in i det vanliga samhället. Hennes unika personlighet och utseende kan fungera som ett sätt för människor att uttrycka sin egen individualitet och icke-konformitet” skriver Paglia på sin blogg.

En annan tolkning skulle kunna vara att vi läser de uttryckslösa kvinnornas brist på trevlighet som en efterlängtad motståndshandling. Ola Söderholm har analyserat detta fenomen i ett avsnitt av Februaripodden, där han pratade om hur autenticitet och mänsklig värme i tjänstesamhället numera bara uppstår i mötet med riktigt otrevlig personal. De som både hatar sitt jobb och visar det.

Surheten blir en oas av äkthet i en tid präglat av en slags trevlighetsprostitution, av sociologen Arlie Hochschild kallat emotional labour ­(känslomässigt arbete). Det kan helt enkelt ses som en motståndshandling att inte le – eller som Wednesday och April Ludgate – att knappt orka röra sitt ansikte alls.

En tredje förklaring är hur ogenomträngliga deadpan it girls verkar vara för omgivningens kvinnoideal. Karaktärer som April Ludgate, Wednesday Addams och Saga Norén verkar alla ha släppt de saker som kvinnor traditionellt ”ska” bry sig om: kärlek, att vara tillmötes­gående, varma, artiga och att ta hand om alla andra människors känslor. De symboliserar en kvinna som tar avstånd från mänskligheten utan att bry sig om konsekvenserna.

Deadpan it girls känns som en lättnad att titta på, även om vi inte själva förmår oss eller har råd att vara lika norm­brytande.