”Hej. Jag möttes av trauma/motgång. Sedan jobbade jag arslet av mig och sov inte på flera år. Men se – idag är jag en lyckad entreprenör!”. 
Denna nyliberala skrytdramaturgi är inte bara ett hån mot alla arbetare som sliter i orättvist riggade system och aldrig haft möjlighet att ”vända varje motgång till framgång”. Det är också ett trött berättargrepp. 

Är det inte dags att ragga upp värdar som har annan livsberättelse? har man frågat sig. Jodå i år verkar redaktionen faktiskt tagit åt sig av kritiken.

Visst finns här namn som den skrävelkänslige bör triggervarnas för: Som Christian von Koenigsegg, vd, grundare av sportbilsmärket Koenigsegg och Jacob de Geer, entreprenör, grundare av Izettle. Men i övrigt ser bredden riktigt lovande ut. 

Här är många värdar som varken är kulturbarn eller uppväxta i den övre medelklassen. Som artisten och konstnären Joy M'Batha, komikern Anis Don Demina och författaren Mian Lodalen.
Ett namn som verkligen sticker ut bland artister, sportstjärnor och riksbankchefer är gruvarbetaren Karin Stöckel (som jag gissar att P1-redaktionen hittade i den briljanta fotoboken ”Vi som arbetar med våra kroppar”).


Men bäst brukar ändå värdar med särskilda ämneskompetenser vara. Därför ser jag särskilt mycket fram emot den grävande journalisten Diamant  Salihu vars bok ”Tills alla dör” skakat om debatten om gängkrig och journalisten Amat Levin som i både bok- och instagramform folkbildar om svart historia. Lovande blir också DN-korrespondenten Katrine Marçal, som alltid lyckas hitta spännande vinklar i sin sylvassa feministisk blick på ekonomi och psykiatern Stefan Krakowski som djupdykt i incel-rörelsen. Och så tänker jag inte missa Hana Al-Khamri, journalist och författare från Saudiarabien som skrivit om kvinnliga saudiska  journalister.


Till sist hurrar jag för att klimatfrågan får ta plats i form av Sverker Sörlin,  professor i miljöhistoria, Elin Röös,  mat-  och  klimatforskare på SLU och P-A Åhlén, biolog och expert på invasiva djurarter.
Roligast i år? En riktig lågoddsare är att det blir Marie Agerhäll, hjärnan bakom SVT:s komediserie ”Dips”, som får mig att fnissa mest i hängmattan.