På dagarna är det uppåt 40 grader varmt, på natten sällan svalare än 30. Värmen i Hanoi har hållit i sig i veckor. Den extrema hettan med nya rekord har även plågat Thailand, Laos, Malaysia, Filippinerna, Bangladesh samt delar av Kina och Indien.
Jag får vattna i trädgården två gånger per dag, ändå dör plantor som hör hemma i Vietnam. Igår kom en av mina tonåringar hem och var nöjd med att idrottslektionen utomhus hade ställts in. Värmeindex som ska bedöma temperaturen i solen var på 48 grader, någon grad över gränsen för när värmen äventyrar barnens hälsa och lektionerna måste ställas in.
Skolelever som blir omtöcknade i värmen får kyla ned sig, vila och dricka vatten hos skolsyster.
På sommaren ställs utelektioner in på grund av hettan, på vintern på grund av luftföroreningarna.
Barnen får därmed röra på sig allt mindre.
Vår familj tillhör de priviligierade. 70 solpaneler på taket producerar tillräckligt med el för att kyla ned huset. De flesta Hanoibor har numera luftkonditionering i åtminstone ett rum.
– Annars kan man inte sova, det här helt omöjligt, förklarar en vän.
Lönerna är låga och elen är inte billig – de flesta har inte råd att använda luftkonditionering hela dagen eller att kyla ned hela huset. Många har ingen luftkonditionering alls. När gatorna ligger öde i gassande sol mitt på dagen fylls kaféer och köpcentrum av folk som bara vill få lite svalka i några timmar. En del ber att få sova över för att slippa hettan i hemmet.
Elsystemet i Vietnam går på maximal kapacitet. Risken för överbelastning är akut och ibland slocknar lamporna. ”Ta inte kostym till kontoret, då behöver ni inte ha lika svalt”, förmanade myndigheterna i Ho Chi Minh-staden nyligen. För att elen ska räcka uppmanas alla att aldrig ha det svalare än 26 grader på jobbet eller i sina hem. Ändå har industrier fått dra ned produktionen och gatubelysning stängts av för att spara el.
Här finns ett dilemma: ju mer välståndet ökar desto fler har råd med luftkonditionering och på så vis stiger elbehovet. Solel och vindkraft växer snabbt och Vietnam har vattenkraft. Kolkraften ska fasas ut men ännu räcker inte elen utan koleldning, och med kolet kommer utsläppen av växthusgaser.
I ett historiskt perspektiv har dock vietnameserna bara bidragit med en bråkdel av utsläppen. Det är vi i det rika norr som har släppt ut det mesta.
– Så här varmt var det aldrig när jag var liten, då tyckte vi att 32 var varmt, nu har vi 40, säger min vän.
Det beror inte enbart på att temperaturerna har stigit i takt med den ökade mängden växthusgaser i atmosfären, utan också på hur staden har byggts.
– Det brukade vara fler träd i Hanoi, fler dammar och sjöar. Nu är det bortbyggt med betong och asfalt, då stiger temperaturen, påpekar en annan bekant.
Jag odlar min trädgård för nöjes skull. Men en stor del av Vietnams befolkning lever av jorden. De tillbringar sina dagar på risfält, bland kaffebuskar eller fruktträd. På tv intervjuas bönder som är ute på fälten och arbetar vid klockan tre på morgonen. Mitt på dagen – när hettan är som värst – vilar de, sedan går de ut på fälten igen på kvällen.
Jordbruket har en fantastisk förmåga att utvecklas, ställa om och använda nya utsäden. Men det finns en gräns när det inte går längre, när skördarna minskar, när jordar inte längre kan brukas. Den gränsen närmar sig i delar av Syd- och Sydostasien. Här lever en stor del av jordens befolkning, här odlas en stor del av jordens mat.
Även stadsborna påverkas. En stor del av vietnameserna lever av den informella ekonomin. Kvinnorna som säljer frukt eller blommor från sina cyklar måste få in pengar för att kunna försörja sina barn. Inte heller sophämtarna med sina kärror, de som skottar sand eller byggarbetarna som bär tunga tegelstenar har något val – de måste ge sig ut i hettan. Många har heltäckande kläder, på radion varnas för hudskador och ökad cancerrisk i solen.
Forskarna är eniga, värmerekorden beror på den globala upphettningen orsakade av oss människor. Och fler rekord lär slås denna sommar. Sedan kommer regnen, tyfonerna och med dem översvämningarna. Ju mer havet har värmts upp, desto kraftigare blir de oväder som väntar.
I slutändan kommer vi alla att drabbas hårt om vi inte kraftfullt agerar för att stoppa klimatkrisen, som framför allt är skapad av rika länder som Sverige. Men just nu är det de fattiga i de minst utvecklade länderna som betalar det högsta priset. De har ingenstans att ta vägen när skörden torkar bort eller huset svämmar över. Det är de som kisar upp mot den brännande solen och undrar hur det här ska sluta.
