Det här är en gammal politik. Ända sen 80-talets stora ”superdevalvering” 1982, har det varit politikens lösning för att stödja den stora industrin. Sverige, ett av världens rikaste och mest produktiva länder har haft en ”skvalp­valuta” som använts för att hjälpa exportföretag när de får problem med konkurrens.

Problemet är att det här bygger på gamla teorier om hur en ekonomi fungerar och det stämmer varken med den nya digitala ekonomin, finansspekulationsekonomin eller ens med det nya globala produktionssystemet.

Nationer finns förvisso fortfarande. Deras huvudsakliga ekonomiska roll är att hålla igång nationens sociala välfärdssystem (genom skatt som går till vård och omsorg) och att stödja företag med skattelättnader och billig arbetskraft – i Sverige jobbar ju de borgerliga hårt för exempelvis lägre löner till ”enkla jobb”.

Men det är inte inom nationerna som storföretagens utvecklas eller handlar. En produkt tillverkas mycket sällan i ett land, den tillverkas i tio länder eftersom varje produkt sätts samman av special­delar som produceras ”någon annanstans”. Hela produktionssystemet är ett ständigt resande av delar på hav och motorväg (och lite järnväg). Nationsgränserna stoppar människor men inte varor och framförallt inte kapital.

Det här förändrar vad en valuta kan göra.

När dagens Industris Viktor Munkhammar kort tittade på kronans fall visavi export/import så visar det sig att exportlokomotivet Sverige faktiskt importerar mer varor än vi säljer. (Di 26/2).

Kronfallet biter inte. Omvärlden rusar inte efter svenska produkter om kronan går ner. Omvärlden vill däremot möjligen köpa kvalité.

Jo, kanske priset hjälper vissa enkla produkter som skogsråvara eller järnmalm men väldigt få av de högteknologiska produkter Sverige producerar är inhemska.

Och det betyder att kronpolitiken är ett problem för dig.

För väldigt få människor åker till Kiruna för att köpa järnmalm till hemmet och mycket få svenskar handlar timmerstockar och tar hem. Däremot köper alla importerad mat, importerad elektronik och importerade tjänster. (Nej Spotify är inte en svensk produkt, inte heller din mobil, din cykel, din veganska mat, din båtresa.)

På fem år har valutan fallit lika mycket som under ”superdevalveringen”.

Det här äter upp reallönerna, fast vi inte ser det. Du har kanske fått mer i kronor, men mindre i konsumtionsutrymme.

Riksbanken har misslyckats i många år nu med sin kronpolitik. Den har motiverats av olika märkliga mål, som ”få fart på inflationen” till ”skapa finansiell stabilitet”. Men i själva verket verkar den styrd mer av gamla teorier om exportstöd, som inte längre fungerar som förr.

För tjugo år sedan startade ­Euron. Kritiken mot den är densamma idag som då, eurons regelverk ger politiken en tvångströja som gör att staterna inte kan investera och satsa. Det enda som stöds är banker i kris.

Men tjugo år senare kan man konstatera att samma sak gäller länder utanför euron. Varken Norge, Storbritannien eller Sverige för en annan offentlig politik, alla gör samma sak. Vi i Sverige är ”bäst” på ökade inkomstskillnader och minskning av offentlig trygghet. Och offentliga investeringar finns bara som högtidstal.

Kanske det är dags att diskutera valutor som något annat än en fråga om nationens makt, eftersom den inte verkar finnas i praktiken.

Riksbanken följer ECB:s politik vad gäller ränta, fast med ett litet extrafall hela tiden på kronan.

Det kanske kan kallas självständig valutapolitik.

Eller också inser vi att världen har förändrats.